Lars Nordrum | |
Född | Lars Einar Nordrum 28 oktober 1921 Oslo, Norge |
---|---|
Död | 25 januari 1973 (51 år) Oslo, Norge |
Maka | Lillebil Kjellén |
IMDb SFDb |
Lars Einar Nordrum, född 28 oktober 1921 i Oslo, död 25 januari 1973 i Oslo, var en norsk skådespelare. Han var från 1952 gift med den norskfödda svenska skådespelerskan Lillebil Kjellén (äktenskapet upplöst).[1]
Nordrum debuterade 1934 på Centralteatret och var från 1938 knuten till Nationaltheatret, bortsett från två säsonger på Folketeatret 1952–1954.[1][2] Han hade också roller i film och radio. Nordrum var en begåvad karaktärsskådespelare som skapade starkt personliga, egenartade rollfigurer. Han gjorde stora komediroller hos Shakespeare och Holberg, kunde göra intryck som elegant scenlejon i Glada änkan, och gjorde en oförglömlig insats i musikalen Fantasticks på Chat Noir. Som konstnär nådde han emellertid längst i tragiska roller som titelrollen i Strindbergs Erik XIV, Osvald i Ibsens Gengångare och Harald jarl i Bjørnsons Sigurd Slembe.[2] Bland hans roller märks även Prinsen i Holger Drachmanns Det var en gång, Mannen i Kjeld Abells Dager på en sky, Georges i Jean Anouilhs Möte med lyckan, Frederic och Maurice i Anouilhs Dans under stjärnorna, Happy i En handelsresandes död och Assessor Brack i Hedda Gabler.[1]
Han filmdebuterade i en småroll i Tante Pose 1940, och gjorde bemärkta roller i bland annat Vad vore livet utan dig (1951), Vildanden (1963) och Liv (1967). Han gjorde också intryck som pianisten i Sverre Udnæs Aske på Fjernsynsteatret 1973.[2]
Enligt Internet Movie Database:[3]
|