Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Leather Nun | |
Pseudonym(er) | Lädernunnan (alternativt namn) |
---|---|
Bakgrund | Göteborg, Sverige |
Genrer | Industrial, garagerock, gothic rock |
År som aktiva | 1978 – 1985, 2014 – |
Skivbolag | Industrial, Wire, Wild Kingdom |
Artistsamarbeten | Strait Jacket, Sort Sol, Freddie Walding |
Medlemmar | |
Jonas Almquist | |
Tidigare medlemmar | |
Bengt Aronsson Gert Claesson Freddie Wadling |
The Leather Nun, även kända som Lädernunnan, är ett svenskt rockband. Bandet bildades 1979 i Göteborg av Jonas Almquist (sång, gitarr) för att spela in en b-sida till en singel för det engelska skivbolaget Industrial Records. Han rekryterade Bengt "Aron" Aronsson (gitarr), Freddie Wadling (bas) och Gert Claesson (trummor). Wadling, Aronsson och Claesson hade redan spelat tillsammans i Straitjacket, ett band som splittrats på grund av oenighet.
Bandets repertoar spände från början från industrimusik till punk. De blev snabbt beryktade för sitt burdusa uppförande, i punkens anda. Efter hand övergick musiken till tung malande gitarrbaserad rock. Wadling lämnade bandet 1982 under vänskapliga förhållanden, och gick senare med i Blue for Two. De tre andra förblev den fasta besättningen, tillsammans med olika basister. Från denna tid finns inte mycket musik utgiven, men liveskivan Alive från 1985 är en bra representant.
År 1986 ändrades inriktningen till en mer lättsam stil, med den färgglada mini-LP:n Lust Games, och inspelning av Abba:s Gimme Gimme Gimme. Bandet utökades med en andra gitarr, klaviatur och damkör. Därmed blev också skivutgivningen mer regelbunden, med album som "Steel Construction", "International Heroes", "Nun Permanent" och "Force of Habit".
Bandet hade internationella framgångar och turnerade flitigt i Europa på 80-talet och gjorde även en två månader lång lanseringsturné i USA 1988, för att lansera "Force of Habit". Samarbete med storheter som Kim Fowley och Mick Ronson som producenter finns även på meritlistan. Jonas Almquist är en hängiven AIK-supporter: Han medverkade på skivan "Åh vi é AIK" med låten "I mitt Huvudsta-kvarter", som handlar om hans uppväxt i Huvudsta, en stadsdel i Solna kommun.
1991 gick bandets skivbolag i konkurs. Utan ett bolag i ryggen var det svårt för bandet att fortsätta spela och den tidigare regelbundna skivutgivningen upphörde. De turnerade fram till 1995 och gick sedan skilda vägar.
Låten "No Rule" användes även som soundtrack i en scen i kriminalfilmen Nattbuss 807.
Bandet har ibland återförenats för konserter.
2009 återförenade Almquist Lädernunnan igen med i övrigt nya medlemmar och gjorde ett antal klubbspelningar och festivalspelningar. På förmiddagen 12 september meddelade Almquist att han lagt ner bandet[1]. Den på kvällen 12 september inbokade spelningen på Sticky Fingers i Göteborg genomfördes dock ändå med Bengt "Aron" Aronsson som sångare, assisterad av Ebbot Lundberg från The Soundtrack Of Our Lives och Kent Norberg från Sator[2]. Gästade gjorde även de tidigare medlemmarna Gert Claesson och Nils Wohlrabe.
2015 släppte Almquist ett nytt med Leather Nun-album, Whatever. Material från Nunnan: ReLoaded i ny tappning användes på albumet, samt nytt material. Albumets omslag gjordes av Jonas Almquists son, Viking. Tidigare medlemmar gästspelade på albumet.
Nunnan:ReLoaded 2009:
Musiker som turnerat och spelat in med Leather Nun :