Leyland Princess

Leyland Princess
Wolseley Saloon.
Grundinformation
Märke	British Leyland
Tillverkning	1975-1982
Även kallad	Austin 18 & 22 Morris 18 & 22 Wolseley Saloon
Designer	Harris Mann
Konstruktion
Klass	Mellanbilsklass
Karosseri	4-d sedan
Liknande	Citroën CX Lancia Beta Saab 99
Drivlina
Motor	4/6-cyl radmotor
Drivning	Framhjulsdrift
Växellåda	4-vxl manuell 3-stegs automat
Dimensioner
Hjulbas	267 cm
Längd	445 cm
Bredd	173 cm
Höjd	141 cm
Kronologi
Föregångare	BMC ADO17
Efterträdare	Austin Ambassador

Leyland Princess är en personbil, tillverkad av British Leyland mellan 1975 och 1982.

ADO71

Sedan British Leyland ersatt BMC:s 1100/1300-modeller med Austin Allegro var det dags att ta fram en efterträdare till den större 1800/2200-serien. Den nya mellanklassbilen, internt benämnd ADO71, hämtade motor och växellåda direkt från företrädaren. Hjulupphängningarna, med gasvätskefjädringen Hydragas, kom från den mindre Austin Maxi. Karossen hade den extrema kilform som var rådande mode i mitten av sjuttiotalet och liksom företrädaren fanns den bara i sedan-utförande.^[1]

Bilen introducerades i mars 1975 och marknadsfördes, likt företrädaren, under de tre märkesnamnen Austin, Morris och Wolseley. Austin- och Morris -bilarna såldes med både fyra- och sexcylindriga motorer, medan Wolseleyn bara fanns med sexan. Wolseleyn hade lyxigare interiör än systermodellerna, med tjocka mattor och velour-klädsel. 18/22-serien togs väl emot av både press och kunder. Den kilformade karossen väckte gillande, speciellt jämfört med sextiotalets trista BMC-modeller.^[2]

Motorer:

Modell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
18	4-cyl radmotor ohv	1798 cm³	86 hk	Enkel SU förgasare
22	6-cyl radmotor SOHC	2227 cm³	110 hk	Dubbla SU förgasare

Princess

British Leyland gjorde stora förluster i mitten av sjuttiotalet och tvingades till rationaliseringar överallt. Bland annat slogs Austins och Morris återförsäljarnät samman och därmed kunde koncernen slå samman även 18/22-serien till en enda modell.

Från september 1975 såldes bilen under namnet Princess. Den påkostade Wolseley-modellen ersattes med en version kallad Princess HLS. Efter en bra försäljningsstart, vände snart lyckan för Princess, när det visade sig att bilen led av samma dåliga byggkvalitet och problem med tillförlitligheten som övriga British Leyland-produkter. Kvaliteten förbättrades stadigt under tillverkningstiden, men bilens rykte hade fått sig en rejäl törn och försäljningen återhämtade sig aldrig.^[2]

Motorer:

Modell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
1800	4-cyl radmotor ohv	1798 cm³	86 hk	Enkel SU förgasare
2200	6-cyl radmotor SOHC	2227 cm³	110 hk	Dubbla SU förgasare

Princess 2

Leyland Princess 2

I juli 1978 introducerades den modifierade Princess 2. Den största förändringen var att den fyrcylindriga motorn nu ersatts med en modernare variant i två storlekar, med överliggande kamaxel och cylinderhuvud i aluminium. Men den mest efterfrågade förbättringen, en halvkombi-lucka, fick vänta tills efterträdaren Austin Ambassador presenterades 1982.

Motorer:

Modell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
1700	4-cyl radmotor SOHC	1695 cm³	87 hk	Enkel SU förgasare
2000	4-cyl radmotor SOHC	1993 cm³	93 hk	Enkel SU förgasare
2200	6-cyl radmotor SOHC	2227 cm³	110 hk	Dubbla SU förgasare

Nya Zeeland

Mellan 1977 och 1982 byggdes bilen på Nya Zeeland, där den såldes som Austin Princess. Det blev den sista BMC/British Leyland-produkt som tillverkades där.

Referenser

1. ”leylandprincess.co.uk, hämtad 2008-05-26”. Arkiverad från originalet den 16 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210816093701/http://www.leylandprincess.co.uk/leylandprincess_index.htm. Läst 27 maj 2008. 
2. ^ [ ] austin-rover.co.uk, hämtad 2008-05-26 Arkiverad 30 april 2008 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Leyland Princess.
  Bilder & media