Ljungsidenbi Status i världen: Nära hotad[1] | |
Ljungsidenbi (Colletes succinctus) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Korttungebin Colletidae |
Släkte | Sidenbin Colletes |
Vetenskapligt namn | |
§ Colletes succinctus | |
Auktor | (Linné, 1758)[2] |
Synonymer | |
Apis succincta Linnaeus, 1758[3] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Ljungsidenbi, Colletes succinctus, är ett bi som är medlem av familjen korttungebin och släktet sidenbin.[3][2]
Ljungsidenbiet har rödbrun till gråbrun päls på huvudet, medan det på mellankroppen har rödbrun till gråbrun päls på ryggen och krämfärgad till nästan vit på sidorna, buken och benen. Bakkroppen har svart grundfärg, och vitaktiga hårband längs tergiternas[a] bakkanter. Hanen har tunn, vit behåring på tergit 1, samt kraftiga vitaktiga hårtofsar på första tergitens sidor. Kroppslängden är 10 till 12 mm hos honan, 8 till 10 mm hos hanen.[4]
Ljungsidenbiet lever på sandiga, torra hedar och tallskog på sandjord eller hällgrund, företrädesvis med bestånd av ljung, den främsta näringsväxten. Arten finns även i andra biotoper med tillgång på ljung, som skogsstigar, flygfält och kraftledningsgator.[4] Arten är egentligen polylektisk, den flyger till näringsväxter från många olika familjer, men ljungväxter som ljungsläktet och klockljungssläktet är absolut dominerande,[1] speciellt för honan[4]. Flygtiden är mellan mitten till slutet av juli till september, när ljungen blommar.[4][5] Till skillnad från de flesta andra bin, kan arten även flyga i mulet väder och regn.[5]
Larvbona grävs ut i sandmark med ringa växtlighet, gärna i varma lägen som södersluttningar.[4] Övervintringen kan ske i alla stadier från ägg till puppa; det vanligaste är dock som vilolarv.[5] Arten är solitär, honan svarar ensam för bobyggnad och avkommans uppfödning, men det är inte ovaligt att bona anläggs i stora kolonier. Bona kan parasiteras av filtbiet hedfiltbi.[4]
Utbredningsområdet omfattar Syd- och Mellaneuropa västerut till Storbritannien, norrut till Fennoskandia och österut via Grekland till västra Kaukasus och västra Kazakstan.[1]
I Sverige finns ljungsidenbiet från Skåne till Hälsingland, och vidare, mer fragmenterat, längs kustlandskapen till Lule skärgård.[4]
I Finland förekommer arten från Åland och sydkusten till Satakunta i nordväst, Norra Savolax och Norra Karelen i nordost.[6]
Globalt är arten rödlistad som nära hotad ("NT") av IUCN. Den främsta anledningen är habitatförlust på grund av uppodling och annan verksamhet som berör det sandiga habitat där arten till stor del lever.[1] varken i Sverige[4] eller Finland[6] är arten emellertid hotad.
|