Louis Kuhne

Louis Kuhne
Född1835[1][2]
Leipzig
Död1901[1][2]
Leipzig
Medborgare iTyskland
SysselsättningNutritionist, helare[3]
Redigera Wikidata

Louis Kuhne, född 14 mars 1835 i Lössen vid Delitzsch, död 4 april 1901 i Leipzig, var en tysk naturopat, författare, främst känd för sina hydroterapi-metoder med kallt vatten med avsikten att förbättra detox-funktioner i kroppen genom stimulation av den lägre bålen.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Kuhne var ursprungligen snickare. Han var vegetarian och han kom att utveckla en botemetod för olika sjukdomar som bestod av två delar, dels en strängt genomförd vegetarisk diet (han förbjöd även sina patienter att använda salt och socker i sin diet), dels olika slag av bad (solbad, ångbad, bålfrotteringsbad i balja och frotteringssittbad).[4] Hans begreppsliga syn på sjukdomars orsaker var att den vanliga mänskliga kroppen var överbelastad av toxiner som kunde leda till degeneration av de inre organen. Han betonade betydelsen av bra matsmältning och undvikande av förstoppning.

Kuhnes friktions-sittbad och höftbad gick ut på att patienten satt I ett badkar fyllt av relativt kallt vatten, ca 10—14 °C för friktionsbadet i de ursprungliga instruktionerna, men något högre idag. Dessutom skrubbas man över kroppen, höfter, eller kön med en grov linneduk. Den nervstimulering detta ger från det kalla vattnet var avsedd att ta bort toxinerna. Direkt efter kallbadet lades patienten i en säng för att åter bli uppvärmd. Louis Kuhne skapade en unik hydroterapi med avsikt att läka ett brett spektrum av sjukdomar.

Det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet såg i apotekaren och naturläkaren Theodor Hahns efterföjd, födelsen av en "Neo-Naturopati" framför allt i Tyskland, med bland annat prästen Sebastian Kneipp, Benedict Lust och Louis Kuhne. De tog framför allt hand om patienter som var besvikna på den vanliga sjukvårdens tillkortakommanden.

År 1883 grundade Kuhne ett eget behandlingscentrum i Leipzig. Kuhneinstitut inrättatades på många platser. I Sverige grundades ett Kuhneistitut, Kuhnegården i Hedemora, år 1900.

Nordisk Familjebok skriver om Kuhne 1924: "Under lifvet och efter döden stämplades upphofsmannen, som själf anlade den första anstalten, af många, särskildt läkare, som ärke-kvacksalfvaren i sin prydno, af sina många hjälpsökande åter som "läkaren af Guds nåde" och som "en af mänsklighetens största välgörare". Kuhne var under sina sista lefnadsår (han var då öfver 70 år gammal) utsatt för en våldsam process rörande sin verksamhet, en process, som han dock vann."

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Die neue Heilwissenschaft oder die Lehre von der Einheit der Krankheiten. Leipzig 1891. (På svenska: Den nya läkevetenskapen, 1898.)
  • Kindererziehung: Ein Mahnruf und Ratgeber für Eltern und Erzieher. Leipzig 1892.
  • Bin ich gesund oder krank? Ein Prüfstein und Ratgeber für jedermann. Selbstverlag, Leipzig 1894.
  • Cholera, Brechdurchfall und ähnliche Krankheiten, deren Entstehung, arzneilose Behandlung und Heilung. Selbstverlag, Leipzig 1894.
  • Lehrbuch der Gesichtsausdruckskunde. Leipzig 1899.

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]
  • Alfred Brauchle: Louis Kuhne. Der erfolgreiche Naturheilkundige der Großstadt. In: Alfred Brauchle: Geschichte der Naturheilkunde in Lebensbildern. 2. erw. Aufl. von Große Naturärzte. Reclam, Stuttgart 1951, S. 292–297.
  • Jörg Melzer: Vollwerternährung. Diätetik, Naturheilkunde, Nationalsozialismus, sozialer

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Libris, SELIBR-ID: 356872, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] MAK, PLWABN-ID: 9810673495705606.[källa från Wikidata]
  3. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0192692, läst: 5 december 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ Nordisk Familjebok, 1924 (Kuhnekuren).

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata