Maestrale (jagare)

Maestrale
Allmänt
Typklass/KonstruktionJagare
FartygsklassMaestrale-klass
Operatör Italiens flotta
Historik
ByggnadsvarvCantieri Navali Riuniti, Ancona
Kölsträckt25 september 1931
Sjösatt15 april 1934
Levererad29 september 1934
ÖdeSänkt i en sabotageaktion den 9 september 1943
Tekniska data
Längd106,7 meter
Bredd10,15 meter
Djupgående3,31-4,3 meter
Deplacement1 640-2 243 ton
Maskin2 x växlade ångturbiner
44 000 shp (33 000 kW)
Kraftkälla3 x ångpannor
Maximal hastighet32-33 knop (59-61 km/h)
Räckvidd2 600-2 800 nautiska mil (4 800-5 200 km)
Besättning7 officerare
166 sjömän
Bestyckning2 x dubbelmonterade 12 cm sjömålskanoner
2 x enkelmonterade 12 cm lysgranatskastare
2 x enkelmonterade 40 mm luftvärnskanoner
2 x dubbelmonterade 13,2 mm kulsprutor
2 x trippelmonterade 53,3 cm torpedtuber
2-4 sjunkbombskastare
56 x sjöminor

Maestrale var en jagare av Maestrale-klass som byggdes för Regia Marina (den kungliga italienska flottan) i början av 1930-talet. Hon färdigställdes 1934 och tjänstgjorde under andra världskriget.

Design och beskrivning

[redigera | redigera wikitext]

Maestrale-klassen var en helt ny design som var avsedd att åtgärda stabilitetsproblemen hos den föregående Folgore-klassen.[1] De hade en total längd på 106,7 meter. Fartygen hade en bredd på 10,15 meter och ett medeldjupgående på 3,31 meter[2] och 4,3 meter vid full last.[1] Deras deplacement var 1 640 ton vid normal last och 2 243 ton vid full last.[3] Under krigstid hade de 190 officerare och sjömän.[4]

Maestrale-klassen drevs av två växlade Parsons-ångturbiner som var och en drev en propelleraxel med hjälp av ånga från tre ångpannor.[4] Turbinerna var konstruerade för att producera 44 000 hästkrafter (33 000 kW) och en hastighet på 32-33 knop (59-61 km/h) under drift, men de nådde hastigheter på 38-39 knop (70-72 km/h under vissa provseglingar. Fartygen rymde tillräckligt med brännolja för att ge dem en räckvidd på 2 600–2 800 nautiska mil (4 800-5 200 km) vid en hastighet av 18 knop (33 km/h) och 690 nautiska mil (1 280 km) vid en hastighet av 33 knop (61 km/h).[1]

Deras huvudbatteri bestod av fyra 50-kalibriga 12 cm sjömålskanoner i två dubbelkanontorn, ett vardera för och akter om överbyggnaden.[3] Midskepps fanns ett par 15-kalibriga 12 cm-lysgranatskastare. Luftvärnet bestod av fyra 13,2-millimeters kulsprutor. De var utrustade med sex 53,3 cm torpedtuber i två trippelfästen midskepps. Även om fartygen inte var utrustade med sonar för ubåtsjakt var de försedda med ett par sjunkbombskastare.[1] Maestrale-klassen kunde bära 56 sjöminor.[3]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] Brescia, p. 121
  2. ^ Whitley, p. 168
  3. ^ [a b c] Fraccaroli, p. 55
  4. ^ [a b] Roberts, p. 300

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Brescia, Maurizio (2012). Mussolini's Navy: A Reference Guide to the Regina Marina 1930–45. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 978-1-59114-544-8 
  • Fraccaroli, Aldo. Italian Warships of World War II. Shepperton, UK: Ian Allan. ISBN 0-7110-0002-6 
  • Smigielski, Adam (1995). Conway's All the World's Fighting Ships 1947-1995. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-55750-132-7 
  • Rohwer, Jürgen (2005). Chronology of the War at Sea 1939–1945: The Naval History of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-119-2 
  • Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War 2: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-85409-521-8 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]