Mathilda d'Orozco var dotter till den spanske ministern i Milano Nicolás Blasco d'Orozco och österrikiskan Sabina Ulrika von Lederer. Hon växte upp i Florens och blev 5 april 1813 bortgift i Florens med överhovstallmästaren markis Bartolomeo Cenami (1775–1815).[3] Han tjänstgjorde vid det franska hovet och var prinsessan Elisa Bonapartes hovstallmästare.[4] Själv var hon också hovfunktionär vid Elisas hov i Lucca, som dame du palais (statsfru).
Cenami avled 18 oktober 1815 och hon gifte om sig 25 mars 1817 i Wien med den svenske översten greve Josias Montgomery-Cederhielm (1785–1825). Denne hade 1811 vid en resa till Rom förälskat sig i henne. Han beskrev henne i sin resejournal som söderns ros med änglagestalt, skön altröst och den ljuvligaste stämma. De kom att bosätta sig på fideikommissetSegersjö i Sverige.[3] De fick tillsammans fyra barn, Robert (1820–1888), Matilda (1822–1887), Josefine (1823–1906) och Eugenie (1824–1895).
Mathilda d'Orozco var känd som sångare, musiker (harpspelare vid hovet), skådespelare, författare och tonsättare. Hon tonsatte bland annat dikter av Esaias Tegnér, som hon även framförde för författaren. Denne ansåg att hon "är en aimable och högst naif natur, och ser, ehuru ej längre ung, ännu ut som en bröllopsnatt".[14]Gustaf Lagerbjelke tillägnade henne dikten "L'une et l'autre".
Mathilda d'Orozco var berömd och uppskattad för sin sång och sitt ackompanjemang på harpa. Hon komponerade och författade sångtexter samt något på vers och prosa.
^Eliæson, Åke; Olsson, Bror (1949). Esaias Tegnér: en monografi i bild. Malmö: Allhem. sid. 70. Libris364522
^Gyllenhaal, Mathilda; Esaias Tegnér (1826). Axels monolog. Stockholm. Libris19403341
^Montgomery, Mathilda; Esaias Tegnér (1826). Frithiofs lycka. Stockholm. Libris9835511
^Montgomery, Mathilda; Esaias Tegnér (1826). Frithiofs lycka. Stockholm. Libris18406016
^Montgomery, Mathilda; Esaias Tegnér (1829). Fogelleken. Stockholm. Libris9833673
^Montgomery-Cederhielm, Mathilda; Esaias Tegnér, Karl August Nicander, Bernhard von Beskow (1829). Fyra sånger med accompagnement af piano forte. Stockholm: Ebeling. Libris9833365
^Montgomery, Mathilda; Carl Wilhelm Böttiger, Thomas Moore (1833). Sånger med accompagnement för piano-forte. Stockholm: Ebeling. Libris9833757
^Montgomery, Mathilda (1834). Sånger med accompagnement för piano-forte. Stockholm: J. C. Hedbom. Libris9833325
^Montgomery, Mathilda (1839). Fyra sångstycken för piano-forte. Stockholm: Östergren-Hirsch. Libris9833412
^Montgomery, Mathilda (1839). Sånger vid pianoforte. Stockholm: Lars Gustaf Rylander. Libris9833696
^Orozco, Mathilda; Karl August Nicander, Johan Gabriel Carlén (1839). Fyra sånger vid piano-forte. Stockholm. Libris9833394
^Gyllenhaal, Mathilda (1842). Sex sånger vid piano-forte. Stockholm: J. C. Hedbom. Libris9833751
^Gyllenhaal, Mathilda; Carl Wilhelm Böttiger (1845). Sveriges främsta ädling. sång vid pianoforte. Stockholm: Lars Gustaf Rylander. Libris9833425
^Gyllenhaal, Mathilda; Herman Sätherberg (184-). Sånger vid fortepiano. Libris9833712
^Gyllenhaal, Mathilda (184-). Fyra sånger vid piano. Stockholm. Libris9833738
^Gyllenhaal, Mathilda (1856). Sju sånger vid piano. Stockholm. Libris9833691
^Gyllenhaal, Mathilda (1854). Vid julbrasan för några år sedan. Stockholm: P. A. Norstedt & Söner. Libris9833306
^Gyllenhaal, Mathilda (1865). Svenska arméens Revelj och Tapto för piano. Stockholm: Abraham Lundquist. Libris17398876
Böök, Fredrik (1922). ”Mathilda Orozco”. Svensk vardag : essayer. Stockholm: Norstedt. sid. 199-218. Libris26347
Öhrström, Eva (1997). ”Musikalisk salong i den svenska aristokratin: Mathilda Orozco Sveriges Madame de Récamier”. Herrgårdskultur och salongsmiljö / red. Erik Kjellberg (Uppsala : Uppsala univ., Institutionen för musikvetenskap, 1997): sid. 131-142.Libris2334283