Meizodon semiornatus

Meizodon semiornatus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
SläkteMeizodon
ArtMeizodon semiornatus
Vetenskapligt namn
§ Meizodon semiornatus
AuktorPeters 1854
Synonymer
Coluber citernii LOVERIDGE 1957
Zamenis tchadensis CHABANAUD 1917[1]
Zamenis citernii BOULENGER 1912[2]
Coronella inornata FISCHER 1884[3]
Zamenis fischeri PETERS 1879[4]
Coronella semiornata PETERS 1854[5]
Hitta fler artiklar om djur med

Meizodon semiornatus[5] är en ormart som beskrevs av Peters 1854. Meizodon semiornatus ingår i släktet Meizodon och familjen snokar.[6][7]

Denna orm kännetecknas av en smal kropp och ögon med runda pupiller. Honor blir upp till 60 cm långa och hanar når en maximal längd av 45,5 cm. Kroppen är täckt av mjuka fjäll och grundfärgen på ovansidan är grå till olivbrun. På främre delen av bålen kan flera svarta fläckar förekomma. Meizodon semiornatus har en vit strupe och andra delar av undersidan är grå.[8]

Utbredningsområdet ligger med flera från varandra skilda populationer i östra Afrika. Fynd har även dokumenterats i Kamerun[7] och Jemen. Habitatet utgörs av den täta växtligheten vid flodernas strandlinjer. Utanför denna remsa ligger oftast savannen.[8]

Arten vilar ofta under lösa barkskivor eller i trädens håligheter. Den är aktiv på dagen och jagar mindre ödlor och groddjur. Ormen är allmänt ofarlig för människor men den biter ibland. Honor lägger 2 eller 3 långsträckta ägg per tillfälle.[8]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • M. s. semiornatus
  • M. s. tchadensis
  1. ^ Chabanaud,P. (1917) Révision de quelques Reptiles d'Afrique et description de trois espèces nouvelles., Bull. Mus. natn. Hist Nat. Paris 23: 442-454 [451]
  2. ^ Boulenger, G. A. (1912) Missione per la frontiera Italo—Etiopica sotto il comando del Capitano Carlo Citerni. Risultati zoologici. List of the reptiles and batrachians., Annali del Museo Civico di Storia Naturale di Genova (3) 5:329-332.
  3. ^ Fischer, J. G. (1884) Über einige afrikanische Reptilien, Amphibien und Fische des Naturhistorischen Museums I. Über die von Herrn Dr. G.A. Fischer in Massai Gebiete (Ost Afrika) auf seiner in Veranlassung der geographischen Gesellschaft in Hamburg unternommenen Expedition ges, Jahrb. Hamburg Wiss. Anst. 1: 1-32
  4. ^ Peters, Wilhem Carl Hartwig (1879) Über neue Amphibien des Kgl. Zoologischen Museums (Euprepes, Acontias, Typhlops, Zamenis, Spilotes, Oedipus)., Monatsber. königl. Akad. Wiss. Berlin. 1879(August): 773-779 [1880]
  5. ^ [a b] Peters,W.C.H. (1854) Diagnosen neuer Batrachier, welche zusammen mit der früher (24. Juli und 17. August) gegebenen Übersicht der Schlangen und Eidechsen mitgetheilt werden., Ber. Bekanntmach. Geeignet. Verhandl. Königl.-Preuss. Akad. Wiss. Berlin 1854: 614-628
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (20 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/meizodon+semiornatus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ [a b] TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2016 Meizodon semiornatus
  8. ^ [a b c] Branch, William R. (1998). Meizodon semiornatus. Field Guide to Snakes and Other Reptiles of Southern Africa. Struik. sid. 93. ISBN 1-86872-040-3 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]