Mobile Riverine Force

	Mobile Riverine Force (MRF)
	Helikoptrar och patrullbåtar använder det ombyggda landstigningsfartyget USS Harnett County som bas.
Information
Officiellt namn	Task Force 117
Datum	7 januari 1967 – 31 december 1969
Land	USA
Försvarsgren	armén/flottan
Typ	Stridsgrupp
Ingående delar	River Assault Squadron 9; River Assault Squadron 11; River Assault Squadron 13; River Assault Squadron 15; Helicopter Attack Squadron (Light) 3; Light Attack Squadron 4
Högkvarter	Đồng Tâm
Förläggningsort	Đồng Tâm
Smeknamn	Riverines
Kända slag och krig	Vietnamkriget
Flygplan
Attackflygplan	OV-10 Bronco
Helikoptrar
Attackhelikoptrar	UH-1 Iroquois

Mobile Riverine Force (MRF) var ett amfibieförband som sattes upp under Vietnamkriget som ett samarbete mellan USA:s flotta och USA:s armé för att kunna verka i de stora flod- och träskområdena i södra Vietnam.

Bakgrund

På 1960-talet hade USA:s flotta ingen erfarenhet av flodkrigföring. Det var en typ av operationer som man inte hade sysslat med sedan Amerikanska inbördeskriget.^[1] Men eftersom nästan hela den södra tredjedelen av Vietnam var genomkorsat av floder och kanaler så fanns det ett stort behov av ett amfibieförband som kunde strida och förflytta sig i den typen av terräng. Man tog därför till sig de franska erfarenheterna från Indokinakriget och började bygga upp en flottstyrka bestående av små patrullbåtar, landstigningsbåtar, torpedbåtar, svävare och monitorer. Armén ställde 2:a brigaden ur 9:e infanteridivisionen till förfogande. Det dröjde dock till 1968 innan man uppnådde full styrka.^[2]

Historia

De första enheterna i MRF anlände till Vietnam 7 januari 1967 med USS Whitfield County. Infanterienheterna från 9:e infanteridivisionens 2:a brigad påbörjade genast sin träning i flodkrigföring. Bara två av brigadens tre bataljoner kunde dock inkvarteras på logementsfartygen. Den tredje förlades i stället tillsammans med styrkans högkvarter i Đồng Tâm. I början led MRF notorisk brist på båtar och sydvietnamesiska landstigningsbåtar lånades ofta in för träning och insatser. Trots det lyckades man med början i mars 1967 genomföra flera "sök och nedkämpa"-operationer i Mekongdeltat. Ursprungligen planerade man att landsätta artilleri för eldunderstöd, men när det visade sig att det fanns mycket få platser med tillräckligt fast mark i Mekongdeltat övergick man i stället till att basera artilleriet på flytande pråmar och pontoner i vattnet. Samma system användes även för att bygga flytande helikopterbaser. En "helikopterpråm" hade landningsplatser för två UH-1 och en tank med 5 500 liter flygbränsle. Pråmarna saknade maskineri men kunde bogseras av bogserbåtar eller LCM-8 landstigningsbåtar.^[2]

I maj 1967 gjorde MRF tillsammans med enheter från operation Game Warden den första större operationen i Mekongdeltat. Man stötte snart på hårt motstånd från FNL, men kombinationen av båtar och infanteri kunde snart omringa och besegra fienden. Den 2 juni drabbades MRF av sina första förluster när ATC-112-3 sprängdes av en mina i Chợ Gạo-kanalen. I slutet av juli drabbade MRF samman med en FNL-styrka på cirka 400 man vid Ấp Bắc. Tillsammans med enheter från ARNV dödade man över 250 fiender samtidigt som de egna förlusterna uppgick till 45 man. Från augusti till oktober 1967 rensade man mangroveskogen Rừng Sác från fientliga förband. Det resulterade inte i några större strider utan bara smärre skärmytslingar. Samtidigt gjorde man även framstötar mot Long An och Bến Tre där man drabbade samman med FNL:s 506:e bataljon. Totalt 43 FNL-soldater dödades och man avslöjade också flera vapengömmor. Senare under hösten fortsatte man framstötarna mot FNL:s 263:e bataljon i Bến Tre och Tiền Giang. Nu mötte man hårdare motstånd än tidigare och inte mindre än arton av styrkans båtar träffades av raket- eller granateld, dock utan att sjunka. Under den operationen började man att använda båtburna eldkastare genom att en M132 eldkastarbandvagn lastades ombord på en LCM-6. Eldkastarbestyckade båtar kom att bli både fruktade och hatade av FNL. Under 1967 drabbade MRF samman med FNL ytterligare två gånger; 4 december på gränsen mellan Định Tường och Đồng Tháp och en vecka senare nära Sa Đéc. Båda resulterade i svidande nederlag för FNL och stridskontakterna minskade därefter. Minskningen var dock bara tillfällig. När Nordvietnam drog igång Têt-offensiven i januari 1968 anföll FNL flera städer i södra Vietnam. I Mỹ Tho var läget kritiskt och två bataljoner från MRF behövde tre dagar för att rensa upp staden. Därefter misslyckades man med att skära av fienden vid Cai Lậy, men vid Vĩnh Long fick man napp och man lyckades tillsammans med enheter från Republiken Vietnams armé besegra en större fiendestyrka. MFR fortsatte att växa tills man i september 1968 nådde full styrka (fyra Riverine Assault Squadrons). RAS 9 och 11 opererade i östra Mekongdeltat, RAS 13 i västra och RAS 15 var en taktisk reserv som sattes in där den bäst behövdes. MRF:s tillväxt och framgångar gjorde dem till ett viktigt mål för Nordvietnams insatser. Den 4 november 1968 lyckades grodmän placera och spränga en mina under skrovet på USS Westchester County. Explosionen dödade 26 sjömän.^[2]

I januari 1969 hade FNL slutat att operera med större förband i Mekongdeltat och USA:s militärledning började överväga att överlåta MFR:s utrustning och uppgifter åt Republiken Vietnams armé. Den första februari upplöstes River Assault Division 91 och överläts till Republiken Vietnam. MRF fortsatte att patrullera Mekongdeltat under 1969, men allt mer tid lades i stället på att träna och utbilda vietnamesisk personal. I juni började 9:e infanteridivisionen att dras tillbaka från Vietnam och i december drogs även logementsfartygen tillbaka till USA.^[2]

Båtar och fartyg

Båtar

ATC var bepansrade landstigningsbåtar som kunde transportera och landsätta en pluton. ASPB och monitorerna bidrog med tungt eldunderstöd. Man hade också ofta tillgång till PCF och PBR från operation Game Warden.

Fartyg

MRF understöddes av ett dussin större fartyg (landstigningsfartyg ombyggda till logementsfartyg eller reparationsfartyg) som användes som bas för de mindre båtarna.^[3]^[4]

USS Benewah (APB-35) – logementsfartyg
USS Colleton (APB-36) – logementsfartyg
USS Mercer (APB-39) – logementsfartyg
USS Nueces (APB-40) – logementsfartyg
USS Satyr (ARL-23) – reparationsfartyg
USS Sphinx (ARL-24) – reparationsfartyg
USS Askari (ARL-30) – reparationsfartyg
USS Indra (ARL-37) – reparationsfartyg
USS Krishna (ARL-38) – reparationsfartyg
USS Harnett County (AGP-821) – underhållsfartyg
USS Brule (AKL-28) – transportfartyg
USS Mark (AKL-12) – transportfartyg
USS Kalispell (YTB-784) – bogserbåt
USS Winnemucca (YTB-785) – bogserbåt

Till dessa tillkommer de LST:er från sjunde flottan som skötte transporterna till och från Đồng Tâm och logementsfartygen.

Förutom båtar och fartyg så hade MRF flytdockor för reparation och pontoner av olika storlekar som fogades samman till flytande baser. Baserna var oftast stationära men kunde flyttas med hjälp av bogserbåtar. 9:e infanteridivisionens artilleri bataljon grupperades ofta på sådana pontoner för att kunna understödja infanteribataljonerna.

Organisation

MRF bestod ursprungigen av två (som mest fyra) River Assault Squadrons (RAS). En RAS bestod av 26 stycken ATC, 16 ASPB, 5 monitorer, 2 stridsledningsbåtar och en LCM-6 för bränsletransport.^[3] En RAS hade även en infanteri bataljon från 9:e infanteridivisionen inkvarterade på två logementsfartyg. Helikopterdivisionen (HAL-3 Seawolves) med sina UH-1 Iroquois användes både för flygunderstöd och för transport (främst sjuktransport) medan flygdivisionen (VAL-4 Black Ponies) med sina OV-10 Broncos användes för flygunderstöd och artillerispaning.

River Assault Flotilla 1
- River Assault Squadron 9
  - River Assault Division 91
  - River Assault Division 92
- River Assault Squadron 11
  - River Assault Division 111
  - River Assault Division 112
- River Assault Squadron 13
  - River Assault Division 131
  - River Assault Division 132
- River Assault Squadron 15
  - River Assault Division 151
  - River Assault Division 152
River Support Squadron 7
- Fyra logementsfartyg
- Fyra reparationsfartyg
- Två transportfartyg
- Två bogserbåtar
Helicopter Attack Squadron (Light) 3
Light Attack Squadron 4

Källor

^ Hain, Tom (4 januari 2011). ”The Mobile Riverine Force”. http://www.vietvet.org/mrf.htm.
^ [a b c d] Mesko, Jim (1 januari 2014). ”MRF History Photos”. http://www.rivervet.com/mrfhisto.htm.
^ [a b] Stoner, Robert H. (20 juli 2013). ”The Brown Water Navy in Vietnam”. Arkiverad från originalet den 7 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170107013408/http://www.warboats.org/stonerbwn/The%20Brown%20Water%20Navy%20in%20Vietnam_Part%203.htm. Läst 10 juni 2015.
^ ”Riverine Assault Force”. Mobile Riverine Force Association. Arkiverad från originalet den 29 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150329152013/http://www.mrfa.org/riverine_assault.htm.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Mobile Riverine Force.
Wikimedia Commons har media som rör Flodkrigföring under Vietnamkriget.
Bilder & media

[vietvet-1] Hain, Tom (4 januari 2011). ”The Mobile Riverine Force”. http://www.vietvet.org/mrf.htm.

[rivervet-2] [a b c d] Mesko, Jim (1 januari 2014). ”MRF History Photos”. http://www.rivervet.com/mrfhisto.htm.

[warboats-3] [a b] Stoner, Robert H. (20 juli 2013). ”The Brown Water Navy in Vietnam”. Arkiverad från originalet den 7 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170107013408/http://www.warboats.org/stonerbwn/The%20Brown%20Water%20Navy%20in%20Vietnam_Part%203.htm. Läst 10 juni 2015.

[mrfa-4] ”Riverine Assault Force”. Mobile Riverine Force Association. Arkiverad från originalet den 29 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150329152013/http://www.mrfa.org/riverine_assault.htm.

[1]

[2]

[3]

[4]