Mosandbi Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Grävbin Andrenidae |
Släkte | Sandbin Andrena |
Art | Mosandbi A. barbilabris |
Vetenskapligt namn | |
§ Andrena barbilabris | |
Auktor | (Kirby, 1802)[2]</ref> |
Synonymer | |
Andrena dolharubang Tadauchi & Xu, 1997[2] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Mosandbi (Andrena barbilabris) är en art i insektsordningen steklar som tillhör överfamiljen bin och familjen grävbin.[2] Den kallas även åssandbi.[3]
Mosandbiet har ett ljushårigt ansikte med mörkbruna antenner. Honan har ett påtagligt smalt huvud, medan hanens huvud är rundare. Hos honan har mellankroppen orangebrun päls på ryggsidan, ljusare längre ner; hos hanen är hela mellankroppen vit. Tergiterna[a] 2 till 4 har vita band i bakkanten; hos honan är bandet avbrutet mittpå på tergit 2 och 3, hos hanen gäller det alla de tre tergiterna.[4] Vingarna är genomskinliga och svagt gulaktiga, med rödbruna till mörkröda ribbor (vanligen rent röda hos hanen).[5] Honan blir 9 till 12 mm lång, hanen 8 till 10 mm.[4] Arten är mycket lik det mera ovanliga silversandbiet.[6]
Mosandbiet kan påträffas i ett flertal naturtyper: Sandig mark som sandtag, öppna sandheder, ruderatmark, sanddyner och stränder, men också i tallskog, hyggen,[4] skogsbryn, ängar, floddalar och fruktträdgårdar[1].
Arten flyger från början / mitten av april till augusti.[4] Den är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer, som korgblommiga växter (släktena Tussilago och maskrossläktet[4]), korsblommiga växter (sandvitor[4]), videväxter, ranunkelväxter, rosväxter (rossläktet, fingerörtssläktet, hagtornssläktet, spireasläktet, rönnsläktet, hallonsläktet, päronsläktet[1] och hallonsläktet[4]), brakvedsväxter, kransblommiga växter, ärtväxter, ljungväxter[1] samt grobladsväxter (veronikor)[4].
Mosandbiet kan gräva sina bon i tätt packad jord, som exempelvis gångstigar[6] eller mellan stenarna i trädgårdsgångar[7], men också i sandjord som sandbankar, sjö- och flodstränder[1]. Arten bygger gärna sina bon i kolonier.[1] Dess bon kan parasiteras av gökbiet mogökbi (Nomada alboguttata)[1] och arter ur släktet blodbin (Sphecodes)[7].
I Europa finns arten från Brittiska öarna i väster, till Norden med en fragmenterad utbredning i Norge, en mer sammanhängande utbredning från Fennoskandien i norr, söderut över Baltikum och Danmark till Mellaneuropa med en återigen mer fragmenterad utbredning i södra Frankrike, Spanien, Italien och mellersta till södra Östeuropa. Österut når arten Turkiet, Sibirien (Sacha och Primorje kraj) samt Japan.[1] I Nordamerika finns arten från södra Kanada till norra USA[5]
I Sverige förekommer arten i hela landet utom i delar av fjälltrakterna, den nordligaste punkten är nära Treriksröset.[4] Även i Finland finns arten i hela landet, från Åland och sydkusten till nordvästra och nordöstra Lappland.[8] I både Sverige och Finland är arten klassificerad som livskraftig.[4][8]
|