Norman St John-Stevas

Norman St John-Stevas
Född18 maj 1929[1]
Kensington
Död2 mars 2012[2][3][4] (82 år)
London
Medborgare iStorbritannien[5]
Utbildad vidFitzwilliam College
Ratcliffe College
SysselsättningPolitiker[6]
Befattning
Minister for Culture, Communications and Creative Industries
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Förenade kungarikets 43:e parlament
Storbritanniens 43:e parlament, Chelmsford (1964–1966)[7]
Ledamot av Förenade kungarikets 44:e parlament
Storbritanniens 44:e parlament, Chelmsford (1966–1970)[7]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1967–1970)[8]
Ledamot av Förenade kungarikets 45:e parlament
Storbritanniens 45:e parlament, Chelmsford (1970–1974)[7]
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1970–1971)[8]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1971–1972)[8]
Ledamot av Förenade kungarikets 46:e parlament
Storbritanniens 46:e parlament, Chelmsford (1974–1974)[7]
Skuggminister (utbildning) (1974–1978)
Ledamot av Förenade kungarikets 47:e parlament
Storbritanniens 47:e parlament, Chelmsford (1974–1979)[7]
Skuggledare för House of Commons (1978–1979)
Ledamot av Storbritanniens 48:e parlament
Storbritanniens 48:e parlament, Chelmsford (1979–1983)[7]
Kansler för hertigdömet Lancaster (1979–1981)
Ledare för House of Commons (1979–1981)
Ledamot av Storbritanniens 49:e parlament
Storbritanniens 49:e parlament, Chelmsford (1983–1987)[7]
Jurymedlem för Bookerpriset[9]
Ledamot av Brittiska överhuset (1987–2012)
ArbetsgivareUniversity of Southampton
King's College London
Politiskt parti
Konservativa partiet
FöräldrarSteven Spiro Stevas[10]
Kitty St. John-O'Connor[10]
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society of Literature
Redigera Wikidata

Norman Antony Francis St John-Stevas, född 18 maj 1929 i London, död 2 mars 2012 i London, var en brittisk politiker (konservativ) och jurist.

Han ingick i Margaret Thatchers regering 1979–1981 då han tjänstgjorde som kulturminister, tillika som majoritetsledare i underhuset och kansler för hertigdömet Lancaster. År 1991–1996 var han rektor (Master) för Emmanuel College i Cambridge.

1987 erhöll han ett ickeärftligt pärskap och var därefter även känd som Baron St John of Fawsley.[11]

  1. ^ UK Parliament-ID: 6v16nqWU.[källa från Wikidata]
  2. ^ Lord St John of Fawsley, former Tory minister, dies at 82 (på engelska), The Guardian, läs online, läst: 5 juli 2012.[källa från Wikidata]
  3. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p19186.htm#i191853, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000015954, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Companies House, person-ID på Companies House: ZhMf0khdnDMteOfkbtxVrIxTtBo, läst: 7 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ pace.coe.int, PACE medlems-ID: 1239, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e f g] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] läs online, www.assembly.coe.int .[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, thebookerprizes.com .[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  11. ^ Pearce, Edward (12 mars 2012). ”Lord St John of Fawsley obituary” (på engelska). The Guardian. https://www.theguardian.com/politics/2012/mar/05/lord-st-john-of-fawsley. Läst 6 november 2021.