Oskar Andersson (tecknare)

Oskar Andersson
OA – Oskar Andersson
PseudonymOA
FöddOskar Emil Andersson
11 januari 1877
Sverige Kungsholmen, Stockholm
Död28 november 1906 (29 år)
Sverige Ekerö, Stockholms län
NationalitetSvensk
Verksamhet
Verksam1897–1906
DebutverkBröderna Napoleon och Bartolomeus Lund från Grönköpings resa Jorden runt (första serie)
Kända verkMannen som gör hvad som faller honom in
Urhunden
GenreSkämtteckningar
Humorserier
Övrigt
Namnteckning
OA – Mannen som gör hvad som faller honom in (serie 1902-1906). Detta är den omdiskuterade serien, där "Mannen" hälsar på en stornäst man.
August Strindberg porträtterad som naturalist, darwinist och symbolist. Karikatyr av OA (cirka 1900).

Oskar Emil Andersson, signaturen OA, född 11 januari 1877 på Kungsholmen i Stockholm, död 28 november 1906 på Ekerö, Stockholms län (självmord), var en svensk skämt- och serietecknare. Under sin knappt decennielånga tecknarkarriär hann han med att göra sig ett namn både som seriepionjär och som en säregen och egensinnigt absurd bildsatiriker. OA skapade bland annat Mannen som gör hvad som faller honom in, en pantomimserie som allmänt anses vara den första svenska tecknade serien, samt Urhunden. Han var dock i första hand producent av fristående skämtteckningar som han gestaltade med sin "originella fantasi och groteska gestaltningsförmåga" (Nordisk Familjebok, 1922).[1] Bilderna utmärks både av en formell elegans och en komisk idérikedom, men de känns ofta också igen på grund av sin kyla och svartsyn.[2]

OA tecknade först och främst för karikatyrer i tidningarna Söndags-Nisse och Strix under åren 1897–1906. Många av OA:s skämt är överraskande gångbara även i dag. Han hade en unik känsla för det absurda, och flera av hans teckningar bär också en politisk eller filosofisk framtoning.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

De första åren

[redigera | redigera wikitext]
Löjtnanten till sin brud: "För jävälen, Amanda, gå i takt!" (cirka 1900). Denna OA-karikatyr är en av många där militärer syns i en mindre fördelaktig dager.

OA började tidigt att arbeta på Kungliga Myntverket, där även fadern arbetade som gjutare. Han trivdes inte och började som femtonåring på Tekniska skolan. Tre år senare började han på Tekniska skolans Högre Konstindustriella skola (där han studerade tillsammans med bland andra Carl Milles och lärde sig att rita möbler). Trots att han fick goda betyg lockades han inte av formgivning, utan han tog en kvällskurs i teckning för att vidareutveckla sin färdigheter i karikatyrer.

När OA sökte upp tidningen Söndags-Nisse 1897, vid 20 års ålder, hade Albert Engström precis slutat för att starta Strix. Redaktören Hasse Z gillade OA:s skämtteckningar och lät honom ersätta Engström. OA var omtyckt av Söndags-Nisses läsare men fick – som många av dåtidens skämttecknare – sämre betalt[1]. OA skulle senare även komma att medverka i Strix, där hans första signerade teckning publicerades 23 september 1897. Hans absurda humor har gjort honom till en av de mest kända tecknarna från de svenska skämttidningarnas storhetstid.

Inspirerad av de tidiga amerikanska dagspresserierna började OA experimentera med att arbeta sekventiellt med flera bilder i följd, och han var en av de första i Sverige som regelmässigt berättade i serieform[2]. 1899 skapade han Bröderna Napoleon och Bartolomeus Lund från Grönköpings resa Jorden runt, en svit skämtteckningar och korta serier, som publicerades som följetong i ett dussintal nummer av Söndags-Nisse.

Hasse Z blev både en mentor och god vän till OA – de sågs ofta ute i krogvimlet tillsammans. Dock var OA ingen mästare på det sociala livet; hur han än gjorde eller betedde sig blev det fel, och han blev något av driftkucku. Hans ritande blev hans revansch där han kunde driva med alla. Ett tydligt exempel på det var Mannen som gör vad som faller honom in, troligen Sveriges första återkommande serie, publicerad 1902–1906.

Arbetarsonen OA hade vissa komplex för sin dåliga bildning, åtminstone inför sina vänner Hasse Z och Albert Engström. Det försökte han råda bot på genom att påbörja en prenumeration på uppslagsverket Nordisk Familjebok. En dag, när han tydligen nått fram till bokstaven V, stötte han ihop med Albert Engström, varvid han plötsligt utbrast:

” Hör du Albert, den där Voltaire, den måtte ha varit en jävel… „
– Oskar Andersson, [3]

OA fick inte utlopp för allt genom sina skämtteckningar och serier. Han blev med åren allt mer deprimerad.

De sista åren

[redigera | redigera wikitext]

Det var inte bara i skämtpressen som OA publicerades, även i Dagens Nyheter förekom han, särskilt flitigt under 1906. Bland annat gjorde han under sommaren artikelserien "Stockholmsfigurer" tillsammans med Beyron Carlsson (under signaturen Celestin). I september åkte han till Linköping tillsammans med Erik Nyblom (signaturen Mac) för att där skriva om en stor militär manöver. Under den vecka som de befann sig där lyckades OA bara göra två teckningar som publicerades, då han tog mycket illa vid sig av militärernas brutala beteende och hur illa de behandlade sina hästar. OA var en stor djurvän.

Det var tal om att han skulle sättas på hospital då han kom tillbaka till Stockholm, eftersom hans depression blivit mycket värre. Istället åkte han hem till sina föräldrar på Ekerö och till deras hus Bergshyddan, som OA låtit bygga åt dem. Strax nedanför huset hade han en egen ritarstuga med utsikt mot Mälaren.

OA blev med åren folkskygg och drabbades av tvångsföreställningar.[4] De sista månaderna av sitt liv fick han ofta våldsamma raseriutbrott. Han sköt sig, 29 år gammal. Den specifika anledningen är oklar, men det har påståtts att militärövningen sommaren 1906, där han fungerade som reportagetecknare, förvärrade hans tillstånd. Flera av dåtidens nya vapen hade tagits i bruk för första gången i Sverige under övningen, och synen av starka vapen och soldater som frös, liksom behandlingen av hästar inom armén,[5] lämnade starka spår hos honom och kan ha bidragit till hans depression.

Det har berättats att han den 28 november hamnat i bråk med ett par grannar på Ekerö. Efter det begav han sig till ångbåtsbryggan och förolämpade där en kvinna som höll på att tvätta kläder. Strax därefter hördes en smäll från skogsdungen intill. Det var OA som sköt sig själv. Innan han sköt sig hade han skurit av sig pulsåldern i handlederna. Han avled omgående. Det sägs att OA samma morgon försökt ringa Hasse Z, men inte kommit fram. OA är begravd på Ekerö kyrkas kyrkogård.[6]

OA:s serier

[redigera | redigera wikitext]
"Columbus landstiger i Amerika: Tullbehandling". OA-karikatyr från cirka 1900.

OA:s första serie var Bröderna Napoleon och Bartolomeus Lund från Grönköpings resa Jorden runt som handlade om två bortkomna bröder på en absurd resa till jordens alla hörn. Avsnitten bestod ömsom av skämtteckningar, ömsom av serier. Jorden runt publicerades som följetong i ett dussintal avsnitt i Söndags-Nisse 1899.

Urhunden från 1900-talets början handlar om ett glupskt djur som ser ut som en blandning av en hund och en dinosaurie, och har en grottmansliknande husse. Denna serie blev det enbart ett fåtal avsnitt av.

Mest känd av OA:s serier är tvivelsutan Mannen som gör hvad som faller honom in, små korta berättelser om en figur (eller möjligen flera figurer) som alltid ger efter för sina infall och inte är begränsad ens av naturlagarna. Mannen som gör vad som faller honom in slängde bort sitt paraply när det slutat regna, plockade behändigt fram en bil ur rockfickan, och klippte av sig sina fingrar då han hälsat på en man han inte tyckte om. Den sistnämnda serien har i efterhand kritiserats hårt då personen som Mannen inte vill hälsa på påstås likna en judekarikatyr. Dock finns uppgifter att den stornäste mannen hette Kristiansson, kallades "Tapiren" och hade motsatt sig OA:s inträde i Publicistklubben.[7]

Något enstaka avsnitt gjordes även av Kvinnan som gör vad som faller henne in.

Citat

[redigera | redigera wikitext]
  • OA har tillskrivits uttrycket "Ett gott skratt förlänger käften!".[8] Upphovsmannen var dock sannolikt OA:s vän och skämttecknarkollega Nils Ringström.[9]
  • OA ville att det på hans gravsten skulle stå "Här vilar sig O.A.". Det godkändes dock inte av kyrkogårdsnämnden.
  • "Redaktören: Varför signerar du inte dina teckningar? Konstnären: Det behövs inte. Jag känner igen dem ändå."[2]

Representerad vid

[redigera | redigera wikitext]

Eftermäle

[redigera | redigera wikitext]
"Äktenskaplig lycka". "Fröken Ottilia Larsson ämnar ingå äktenskap med från Amerika hemkomne Johan Nyberg. Den viktiga tilldragelsen uppskjutes emellertid gång efter annan, på grund av att brudgummens prästbetyg förkommit. Slutligen gör fröken Ottilia ett sista besök på pastorsexpeditionen och säger resolut: – Nu vill jag bara säja körkoherden, att hur de än blir så börja vi på måndag!"

Efter hans död har det hållits åtminstone fyra minnesutställningar: 1916, 1920, 1931 och 1944, och till 100-årsminnet av hans födelse gav Postverket 1977 ut en frimärksserie. Hans teckningar och serier har blivit utgivna i bokform ett flertal gånger, senast 2005 (se listan över samlingsverk nedan).

” …en av de förnämsta konstnärer vi ägt. Hans teckningar tillhöra icke någon viss tid. De ha blivit klassiska. Utan att de därför hunnit bli tråkiga och främmande för nu levande människor. De roa idag lika mycket som då de första gången lektes fram. „
– Hasse Z, 1944[3]

Hyllningar och parodier

[redigera | redigera wikitext]

Galleri

[redigera | redigera wikitext]
  • Nansen och hans följeslagare
    Nansen och hans följeslagare
  • I kungsträdgården
    I kungsträdgården
  • Hur bär ni er åt ..
    Hur bär ni er åt ..
  • Nu tar fan bofinken
    Nu tar fan bofinken
  • Huru barnet ser saken
    Huru barnet ser saken
  • Säger du snöripa ..
    Säger du snöripa ..
  • Om Eugene regerade
    Om Eugene regerade

Samlingsverk

[redigera | redigera wikitext]
"Brantings storbyk". Hjalmar Branting försöker skrubba ren Hinke Bergegren som visar sig vara fan själv. Publicerad i Söndags-Nisse 1906.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Artikeln var, i den version den hade den 13 mars 2012, helt eller delvis hämtad från Seriewikin (hos Seriefrämjandet): Oskar Andersson (tecknare)

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] "Oskar Andersson 1877-1906". The Art Bin Origo. Läst 2012-04-05.
  2. ^ [a b c] "Oskar Andersson". NE.se. Läst 2012-04-05.
  3. ^ [a b] "Dagens jubilar." Arkiverad 4 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. Kaptenstofil.net. Läst 2012-04-05.
  4. ^ Lång, Helmer: "OA – Känd och okänd", förord till Okända blad av Oskar Andersson, Bokförlaget Settern, 1982. Läst 2012-03-13.
  5. ^ Seriewikin om möjlig orsak till depressionen
  6. ^ SvenskaGravar
  7. ^ Hillersberg – polemik. Arkiverad 22 april 2012 hämtat från the Wayback Machine. Läst 2012-04-05.
  8. ^ Andersson, Oskar (1976). Helmer Lång. red. OA:s bästa: en jubileumskavalkad 
  9. ^ Holm, Pelle (1962). Bevingade ord och andra talesätt, 10. uppl. 
  10. ^ Göteborgskonstmuseum
  11. ^ Oskar Hjelmgren, hos Serieskolan i Malmö. Läst 2008-11-20.
  12. ^ Oskar Andersson på RogersMagasin.com URL läst 2022-01-13
  13. ^ O.A. Miniatyralbum O.A. Miniatyralbum

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Dahlqvist, Bengt: "OA" (Thud 18, 1972).
  • Henrikson, H. W.: "Mannen som gör vad som faller honom in" (Thud 29, 1975).
  • Siverbo, Olof: "Nattskjortor och stalltips" (Bild & Bubbla 3/1996).
  • Broberg, Rolf: "Ritstift i Dagens Nyheter: OA den svarta humorns första riddare" (Dagens Nyheter 1996-12-01).
  • Gunnar Jungmarker: "Oskar Andersson 1877-1906." Sveriges allmänna konstförenings publikationer, Stockholm 1946.
  • Larsson, Nisse: "DN gratulerar: Modern man roar fortfarande" (Dagens Nyheter 2002-06-15).

Recensioner

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Recensioner

[redigera | redigera wikitext]

Teckningar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata