Otto Ribbeck | |
![]() | |
Född | Johannes Carl Otto Ribbeck[1][2] 23 juli 1827[3][2] eller 25 juli 1827[1] Erfurt[1][2] |
---|---|
Död | 18 juli 1898[3][4][1] Leipzig[1][2] |
Medborgare i | Konungariket Preussen[2] |
Utbildad vid | Bonns universitet, [1][2] Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin, [1][2] Gymnasium zum Grauen Kloster[2] ![]() |
Sysselsättning | Klassisk filolog[2], universitetslärare[1][2], lærer på en sekundær skole |
Befattning | |
Lærer på en sekundær skole (1850–1852)[1][2] Lærer på en sekundær skole (1850–1850)[1][2] Lærer på en sekundær skole (1853–1854)[1] Lærer på en sekundær skole (1854–1856)[1][2] Councillor of State (1856–1859)[1] Lærer på en sekundær skole (1856–1861)[1][2] Extraordinär professor (1856–1859)[1][2] Professor (1859–1861)[1][2] Professor (1861–1862)[1][2] Professor (1862–1872)[1][2] Professor (1872–1877)[1][2] Professor (1877–1898)[1][2] Dekanus (1882–1883)[1] Rektor (1887–1888)[1][2] | |
Arbetsgivare | Joachimsthalsches Gymnasium (1850–1854)[2] Friedrichs-Gymnasium Berlin (1853–1854) Wilhelm-Dörpfeld-Gymnasium (1854–1856)[2] Universität Bern (1856–1861)[1][2] Basels universitet (1861–1862)[1][2] Kiels universitet (1862–1872)[1][2] Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg (1872–1877)[1][2] Leipzigs universitet (1877–1898)[1][2] |
Maka | Emma Ribbeck (g. 1854–)[1][2] |
Föräldrar | Friedrich Ribbeck[2] |
Utmärkelser | |
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1897)[1] Commander I class of the Saxon Order of Civil Merit[1][2] Frälsarens orden | |
Redigera Wikidata |
Johann Carl Otto Ribbeck, född den 23 juli 1827 i Erfurt, död den 18 juli 1898 i Baden-Baden, var en tysk klassisk filolog.
Ribbeck studerade 1852 Vergiliushandskrifter i Italien, blev 1854 gymnasiallärare, från 1859 universitetsprofessor, efter vartannat i Bern, Basel, Kiel, Heidelberg samt 1877 (som sin lärare Ritschls efterträdare) vid universitetet i Leipzig.
Bland Ribbecks många arbeten kan nämnas:
samt uppsatser, särskilt i den av honom tillsammans med Anton Klette, senare med Franz Bücheler utgivna tidskriften Rheinisches Museum für Philologie. Hans Reden und Vorträge utkom 1900.
Omfattande lärdom och stort skarpsinne kännetecknar Ribbecks författarskap. Som textkritiker var han tidigare alltför godtycklig och subjektiv, men blev efter hand betydligt varsammare.
|