Paavo Nikula

Paavo Nikula
Paavo Nikula
Född15 augusti 1942[1] (82 år)
Medborgare iFinland
SysselsättningPolitiker[2]
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag
Finlands justitieminister (–1982)
Justitiekanslern (1998–2007)[3]
Politiskt parti
Gröna förbundet
BarnJone Nikula (f. 1970)
Stuba Nikula (f. 1972)
Utmärkelser
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (1980)[4]
Storkorset av Finlands Lejons orden (2001)[5]
Militärens förtjänstmedalj (2002)[6]
Kommendör av Nordstjärneorden[7]
Redigera Wikidata

Paavo Antti Juhani Nikula, född 15 augusti 1942 i Helsingfors, är en finländsk politiker och ämbetsman.

Nikula blev juris licentiat 1971. Han var 1973–1984 lagstiftningsråd vid Justitieministeriet och 1985–1998 hovrättsråd först i Kouvola hovrätt samt därefter i Helsingfors. Han tjänstgjorde 1987–1991 som Finlands första jämställdhetsombudsman och utnämndes 1998 till justitiekansler. Nikula var justitieminister 1978–1979 och 1980–1982 vice ordförande i liberala folkpartiet; övergick senare till de gröna, som han representerade i Riksdagen 1991–1998. År 2000 utnämndes han till hedersdoktor vid Helsingfors universitet.[8]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

  1. ^ Uppslagsverket Finland, Svenska folkskolans vänner, Uppslagsverket Finland-ID: NikulaPaavoUppslagsverketFinland.[källa från Wikidata]
  2. ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 412, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ ”Oikeuskanslerit (prokuraattorit)”, Historiaa (på finska), Justitiekanslersämbetet, läs online, läst: 27 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1980, s. 31 .[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] läs online, ritarikunnat.fi , läst: 5 september 2023.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] läs online, www.ts.fi , läst: 5 september 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Suomen valtiokalenteri, 2023, s. 163.[källa från Wikidata]
  8. ^ ”OIKEUSTIETEEN KUNNIATOHTORIT 1900-2009”. Helsingin yliopisto. 2016. http://www.helsinki.fi/oik-promootio/kunniatohtorit/kunniatohtorit_1900-2009.htm. Läst 4 augusti 2018.