Pantherophis vulpinus
| Pantherophis vulpinus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Pantherophis |
| Art | Pantherophis vulpinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pantherophis vulpinus | |
| Auktor | Baird & Girard 1853 |
| Synonymer | |
|
Elaphe vulpina CONANT 1991[2] Coluber vulpinus BOULENGER 1894[3] Elaphis rubriceps DUMÉRIL 1854[4] Scotophis vulpinus BAIRD 1853[5] Pantherophis gloydi[6] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pantherophis vulpinus[5], den västra rävormen[7], är en ormart som beskrevs av Baird och Girard 1853. Pantherophis vulpinus ingår i släktet Pantherophis och familjen snokar.[8][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[8]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Ormen är mellan 91 och 137 cm lång. Rekordet för den längsta rävormen som hittats är 179 cm.[7]
Det vuxna utseendet skiljer sig markant från den unga ormen. Vid vuxen ålder är skinnet fläckigt med ljusbruna och svarta fläckar. Rävormen har i genomsnitt 41 fläckar på skinnet. Färgen på huvudet varierar från brun till rödaktigt. När den har ett rödaktigt huvud är den lätt att missta för ormarten kopparhuvud. På magen är ormen gul med svart rutor. Fjällen på skinnet är svagt krängda.[7]
Vid ung ålder är de svarta fläckarna på skinnet oftast mörkbruna med svarta eller riktigt mörka bruna kanter. På huvudet sitter en mörk linje från käkarna till ögonen och tvärgående mellan ögonen. Denna linje försvinner ju mer ormen åldras.[7]
Rävormen blir i genomsnitt 17 år gammal (uppmätt i fångenskap).[7]
Utbredning och reproduktion
[redigera | redigera wikitext]Rävormen förekommer enbart i USA öster om Mississippifloden[6], där den finns i delstaterna Michigan, Wisconsin, Minnesota, Illinois, Iowa, Indiana, Missouri, Nebraska och South Dakota. Den lever främst på torra marker såsom prärie, gräsland, odlad mark och skogsdungar. Oftast befinner de sig nära vatten såsom sjöar eller vattendrag.[7]
Reproduktionen sker varje år mellan april och juli. I slutet av juli och början på augusti lägger honan äggen. Äggen är oftast mellan 6 och 29 i antalet och har en läderkänsla i skalet. De är mellan 3,8 och 5 cm långa. Från sent augusti till oktober kläcks äggen och ut kommer ormar som är mellan 25,5 och 33 cm långa.[7]
Beteende
[redigera | redigera wikitext]Rävormen är bra på att klättra men den håller sig oftast på marken. När den blir rädd, hotad eller irriterad skakar den på svansen likt en skallra. Skakandet på svansen gör att rävormen ofta kopplas ihop med skallerormar. Den biter bara om den blir provocerad. Trots att ormen egentligen inte är så harmfull dödas den ofta eftersom den dels är så stor och dels har beteendet med att skaka på svansen.[7]
Ormen äter mest små däggdjur och ibland någon fågel. Exempel på vad den äter är sorkar, möss, ägg, småfåglar och nyfödda kaniner. Rävormen dödar sitt byte genom att dra samman musklerna när djuret är svalt och därmed inne i kroppen. Bytet krossas alltså till döds av ormen.[7]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] 2007 Pantherophis vulpinus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Conant,R. & Collins,J.T. (1991) A Field Guide to Reptiles and Amphibians of Eastern/Central North America, 3rd ed., Houghton Mifflin (Boston/New York), xx + 450 p.
- ^ Boulenger, George A. (1894) Catalogue of the Snakes in the British Museum (Natural History). Volume II., Containing the Conclusion of the Colubridæ Aglyphæ., British Mus. (Nat. Hist.), London, xi, 382 pp.
- ^ Duméril, A.M.C., G. BIBRON & A.H.A. DUMÉRIL (1854) Erpétologie générale ou Histoire Naturelle complète des Reptiles. Vol. 7 (partie 1)., Paris, xvi + 780 S.
- ^ [a b] Baird, S. F. and C. Girard. (1853) Catalogue of North American Reptiles in the Museum of the Smithsonian Institution. Part 1.-Serpents., Smithsonian Inst., Washington, xvi + 172 pp.
- ^ [a b c] ”Pantherophis vulpinus”. The Reptile Database. http://reptile-database.reptarium.cz/species?genus=Pantherophis&species=vulpinus&search_param=((genus='Pantherophis',exact)). Läst 4 februari 2017.
- ^ [a b c d e f g h i] ”Pantherophis vulpinus (Western Fox Snake)” (på engelska). Animal Diversity Web. http://animaldiversity.org/accounts/Pantherophis_vulpinus/. Läst 4 februari 2017.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (5 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pantherophis+vulpinus/match/1. Läst 24 september 2012.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Pantherophis vulpinus.
Wikispecies har information om Pantherophis vulpinus.
|