Paul Nizon | |
Paul Nizon, 1969. | |
Född | 19 december 1929[1][2][3] (94 år) Bern[4], Schweiz |
---|---|
Medborgare i | Schweiz och Frankrike[5] |
Utbildad vid | Münchens universitet |
Sysselsättning | Konsthistoriker[6], författare |
Utmärkelser | |
Conrad Ferdinand Meyer-priset (1972) Literaturpreis der Stadt Bremen (1976) Marie Luise Kaschnitz-priset (1990) Stadtschreiber von Bergen (1993) Erich Fried-priset (1996) Kranichsteiner Literaturpreis (2007) Österrikiska statens pris för europeisk litteratur (2010)[7] Gert-Jonke-Preis (2017) Riddare av Arts et Lettres-orden | |
Redigera Wikidata |
Paul Nizon, född 19 december 1929 i Bern, är en schweizisk konsthistoriker och författare.
Nizon är son till en rysk kemist och en schweizisk mor och efter att ha lämnat skolan studerade han konsthistoria, klassisk arkeologi och tyska språket och litteraturen vid universiteten i Bern och München. Han tog sin doktorsgrad 1957 med en avhandling om Vincent Van Gogh (Der frühe Zeichnungsstil. Untersuchung über die künstlerische Form und ihre Beziehung zur Psychologie und Weltanschauung des Künstlers).
Nizon arbetade som assistent på Historisches Museum i Bern fram till 1959. År 1960 arbetade han under ett stipendium på schweiziska institutet i Rom för att år 1961, som en ledande konstkritiker, skriva i Neue Zürcher Zeitung. Sedan 1962 har Nizon, som bott i Paris sedan 1977, varit en frilansande skribent. Han har samtidigt innehaft ett flertal gästlektorat, såsom 1984 i universitetet i Frankfurt am Main och 1987 i Washington University, St. Louis, Missouri.
Nizon tillhör sedan 1971 författarenorganisationen Autorenverband Autorinnen und Autoren der Schweiz och sedan 1980 Deutschschweizer PEN -Zentrum. Sedan 2011 är han medlem i Deutschen Akademie für Sprache und Dichtung in Darmstadt. Hans arkiv förvaras i det schweiziska litterära arkivet i Bern.
|