Per Egil Hegge

Per Egil Hegge
Per Egil Hegge, 2 maj 2018.
Född6 mars 1940
Trondheim[1], Norge
Död12 oktober 2023 (83 år)
Medborgare iNorge[2]
Utbildad vidHumanistiska fakulteten vid Oslo universitet
SysselsättningJournalist, biograf, kolumnist, redaktör, redaktör[3]
FöräldrarMary Hegge[2]
Utmärkelser
Narvesenprisen (1968)[4]
Den Store Journalistprisen (2018)[5]
Gullpennen
Riddare av första klass av Sankt Olavs orden
Redigera Wikidata

Per Egil Hegge, född 6 mars 1940 i Trondheim, död 12 oktober 2023,[6][7] var en norsk journalist (bland annat utrikeskorrespondent) och författare.

Hegge avlade cand.mag. från Universitetet i Oslo med studier i engelska och ryska på mellannivå och statsvetenskap på grundnivå. Han genomgick även det norska försvarets kurs i ryska. Hegge inledde sin tidningskarriär 1959 som journalist i Trønder-Avisa. Senare blev han journalistlärling på NTB. Sedan 1962 var han verksam i Aftenposten, bland annat som redaktör för dess bilaga A-magasinet. Han var också korrespondent i Washington, D.C. (1977–1981 och 1988–1992), i London och i Moskva (1969–1971).

Hegge blev utvisad från Sovjetunionen i början av 1971, sannolikt på grund av sitt samröre med den sovjetiske dissidenten och författaren Aleksandr Solzjenitsyn i samband med dennes tilldelande av Nobelpriset i litteratur 1970 (se vidare Solzjenitsynaffären). Hegge var under senare tid bland annat känd för sin fasta språkspalt i Aftenposten (som han började skriva efter sin pensionering 2005) och som profilerad kritiker av det norska språkrådet, där han själv varit medlem. Han var aktiv i riksmålsrörelsen och medlem i Det Norske Akademi for Sprog og Litteratur.

Hegge skrev böcker om sovjetisk och amerikansk politik, biografier om Fridtjof Nansen, Otto Sverdrup och kung Harald V och om unionsupplösningen. Han utgav också en egen bok om språk, Heng ham ikke vent til jeg kommer: en morsom bok om norsk språk og tegnsetting, och medverkade i flera andra.

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • 1971 – Mellommann i Moskva
  • 1972 – Nyheter fra Moskva (medförfattare: Jahn Otto Johansen och Sture Stiernlöf)
  • 1975 – Den siste hemmelighet: tvangshjemsendelsen til Sovjet-Unionen 1944-1947 (medförfattare: Nicholas Bethell)
  • 1981 – USA – høyre om?
  • 1983 – Mord: et politisk våpen
  • 1984 – USAs utenrikspolitikk: makt og moral
  • 1987 – Øst-Europa under Gorbatsjov: reportasjeserie i tekst og bilder (medförfattare: Terje Stemland)
  • 1996 – Otto Sverdrup: aldri rådløs (medförfattare: Asbjørn F. Aastrøm)
  • 2000 – År 2000 – et magisk øyeblikk?
  • 2000 – Og så må du ikke stille spørsmål
  • 2002 – Fridtjof Nansen: bare én vilje (medförfattare: Turid Løvskar)
  • 2004 – Tro oss på vårt ord – sant og usant i krig og fred
  • 2004 – Heng ham ikke vent til jeg kommer: en morsom bok om norsk språk og tegnsetting
  • 2004 – Det var i 1905 (medförfattare: Leif Arne Ulland)
  • 2004 – Norge komplett 150: fra betalingsmiddel til kunsthåndverk (medförfattare: Ivar Sundsbø)
  • 2005 – Ridende rytter til hest: finurligheter og annen språklig moro i aviser og presse – og litt ellers
  • 2005 – Quizleis: 1001 spørsmål og svar om språk (medförfattare: Sylfest Lomheim och Helene Uri)
  • 2006 – Harald V
  • 2008 – God vakt skal være

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Aftenposten, Schibsted Norge, 30 september 1985 .[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] läs online, snl.no .[källa från Wikidata]
  3. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2016900040, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, litthusfred.no .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, journalisten.no .[källa från Wikidata]
  6. ^ https://www.aftenposten.no/kultur/kommentar/i/PRMOJ6/per-egil-hegge-den-suverene (bokmål)
  7. ^ https://snl.no/Per_Egil_Hegge (bokmål)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]