Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Med politisk psykiatri avses att psykiatrin ställs eller ställer sig till statsmaktens förfogande för att sortera ut politiskt oppositionella eller i övrigt oönskade delar av befolkningen.
Den politiska psykiatrin förekom i många år i dåvarande Sovjetunionen.[1] Diagnosen smygande schizofreni blev ökänd för att användas mot dissidenter.
En samtida rapport från brittiska Amnesty International säger:[2]
”Politiskt oliktänkande spärras in på mentalsjukhuset Serbskijinstitutet i Moskva. Fångarna får ingen möjlighet att försvara sig i en rättegång utan ’undersöks’ av en politisk avdelning som kallas Speciella Diagnosdepartementet. Det innebär att ett antal politiska psykiatriker avgör om fången är så politiskt farlig att han bör spärras in”.
Drapetomani var en påstådd sjukdom som beskrev en slavs vilja att fly.[3] Begreppet myntades av den amerikanske psykiatern Samuel A. Cartwright år 1851, och fanns med i Thomas Lathrop Stedman's Practical Medical Dictionary så sent som 1914.
Politisk psykiatri användes också i USA under McCarthy-perioden (1947-57) mot misstänkta kommunister.[4]
När Martha Beall Mitchell vittnade om illegala aktiviteter i Vita Huset förklarades hon lida av psykisk ohälsa. Efter att Watergateaffären briserat fick hon upprättelse.[5] Händelsen gav upphov till begreppet Martha Mitchell-effekten, som beskriver tendensen att diagnostisera någon som psykiskt sjuk bara för att deras berättelse låter osannolik, utan att kontrollera om berättelsen i själva verket stämmer.[6]
I Sverige diskuterades politisk psykiatri i samband med den så kallade Mentalhälsokampanjen och rättspsykiatrin under 1970-talet.[7] Sociopatbegreppet och dess vidlyftiga användning vid denna tid utmönstrades.