Rainer Allan Mahlamäki, född 12 juni 1956 i Ilmola, är en finländsk arkitekt och professor vid Uleåborgs universitet.
Mahlamäki utexaminerades som arkitekt från Tammerfors tekniska universitet 1986.[1] Tillsammans med kollegan Ilmari Lahdelma har han gjort sig känd genom en modernistisk träarkitektur med ett individuellt formspråk. Till deras främsta verk hör Lusto − Finlands skogsmuseum vid Punkaharju, Nyslott (1994, tillbyggnad 2005) och Kaustby centrum för etnografisk konst (fi. Kaustisen Kansantaiteenkeskus, 1997). I dessa byggnader kombineras lätt bruntjärade träfasader och spjälverk med noggrant utstuderade stålkonstruktioner.
År 2005 vann de tävlingen för Museet för de polska judarnas historia Polin i Warszawa i Polen, vilket uppfördes 2013.[2] Projektet belönades ett år senare med det nyinstiftade Finlandiapriset för arkitektur.[3] År 2015 var det med på nomineringslistan till Mies van der Rohe-priset.[4]
Det 2013 uppförda Finlands naturcentrum Haltia i Esbo[5] belönades samma år med Årets träpris[6].
Bland övriga projekt kan nämnas ålderdomshem i Hausjärvi (1986) och Ilmola (1993), tillbyggnader till Tammerfors universitet (jämte Matti Seppänen 1995) och Helsingfors universitet (Physicum 2001), Vasa stadsbibliotek (2001) samt service- och verksamhetscentret för synskadade Iiris (2003), flera av dem erhållna genom segrande tävlingsförslag. Byrån har även ritat ett flertal bostadsbyggnader i huvudstadsregionen (Helsingforsregionen) och i Rotterdam.
Från 2007 till 2011 var Mahlamäki ordförande för Finlands arkitektförbund.[1]
Mahlamäki har sedan 1997 tjänstgjort som professor i modern arkitektur vid Uleåborgs universitet. Från 2014 till 2015 var han utbildningsdekan[1] vid fakulteten för arkitektur och i september 2015 efterträdde han Helka-Liisa Hentilä som dekanus.[7]
|