Rallarbi Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
Släkte | Tapetserarbin Megachile |
Undersläkte | Megachile sensu stricto[2] |
Art | Rallarbi M. lapponica |
Vetenskapligt namn | |
§ Megachile lapponica | |
Auktor | Thomson, 1872[3] |
Synonymer | |
Megachile nivalis Friese, 1903[3] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Rallarbi (Megachile lapponica) är ett solitärt bi i familjen buksamlarbin och släktet tapetserarbin som finns på stora delar av det norra halvklotet.
Ett ganska slankt bi med svart grundfärg.[5] Ovansidan på huvud och mellankropp har mörkbrun till svart, gles behåring[6] medan ansiktet har gles, vitaktig behåring hos honan, mera tät och varmgul hos hanen[7]. Vingarna är halvgenomskinliga med svarta ribbor hos honan, bruna hos hanen. Tergit[a] 3 till 5 har korta, raka hår, medan de mörka håren på ytterkanterna av tergit 6 är bakåtriktade. Från huvudet till tergit 2 har arten blekt grå till beigefärgade hår på sidorna. Längs bakkanterna av tergit 2 till 5 finns smala, vita hårband, som hos de fyra främsta tergiterna är avbrutna mittpå. Honan har en röd polleninsamlingsborste på buken. Kroppslängden är 11 till 12 mm hos honan, 9 till 10 mm hos hanen.[6]
Rallarbiet är anpassat till barrskog, inte minst i tajgan, och lever vid nybyggda skogsvägar, nerbrunnen skog, hyggen,[6] skogsbryn och gläntor[1]. Arten är oligolektisk, den är starkt specialiserad på blommande arter från dunörtssläktet,[1] särskilt mjölkört[6]. Nektar kan den även hämta från arter i hallonsläktet och från ärtväxter.[8] Flygtiden är anpassad till mjölkörtens blomningsperiod, och varar från slutet av juni till augusti.[6]
Arten är ett solitärt bi, det vill säga att det inte bildar samhällen.[9] Honan inrättar sina larvbon i befintliga insektsgångar i dött trä, bland annat nerbrunna träd och stubbar med gamla larvgångar efter långhorningar som tallbock.[6] Larvcellerna fylls med pollen, och tapetseras med bladbitar från mjölke eller björk, som honan skär ut med hjälp av sina käkar.[9][6] Det förekommer att bona angrips av boparasiten smalkägelbi, som lägger sina ägg i larvcellerna, där de resulterande kägelbilarverna lever av den insamlade födan efter det värdägget eller -larven dödats.[6]
Den eurasiatiska utbredningen omfattar Mellan- och Nordeuropa från Frankrike i väster österut över Ryssland och Asien till Sibirien, Korea och Japan[6][1]. I Nordamerika finns arten i nästan hela Kanada och Alaska, vanligast i bergen och de nordliga delarna.[7]
I Sverige, där den är klassificerad som livskraftig (LC), finns den från Skåne till Torne lappmark i Norrbotten.[6]
I Finland, där den också är klassificerad som livskraftig,[10] finns den från Åland och sydkusten norrut till södra Lappland.[11]
|