Den här artikeln handlar om yrkeskåren. För filmen med samma namn, se Rallare (film).
Rallare är en yrkesterm för anläggningsarbetare, särskilt vid järnvägs- och kraftverksbyggen,[1] där de senare förr kallades vattenrallare. Andra ord för rallare vid järnvägen är järnvägsanläggare, järnvägsarbetare eller rälsläggare.
Det var vanligt att den som "gick på rallen" ofta var någon form av lantarbetare som sökte sig till järnvägsbyggen för att få en bättre lön. Arbetet var hårt, riskfyllt och arbetsförhållandena var många gånger mycket svåra. Rallarna inhystes ofta i bristfälliga baracker. Arbetet var riskfyllt, men betalningen var en stark drivkraft för rallarna.
Ordet rallare härstammar från engelskans "railway". Järnvägen kallades till och med under en period för rallväg[2] och de vagnar som man puttade för hand på spåren vid järnvägsbyggen eller i gruvor kallades för rallkärra eller rallvagn.[3]
Att rallarna drog fram mellan samhällen på landsbygden kunde skapa konflikter med bofasta och det är kanske därför inte underligt att uttrycken rallarslagsmål och rallarsving existerar, där det första är ett uttryck för vilt slagsmål utan regler och det senare innebär att man svingar hela armen i en cirkel för att sedan träffa motståndaren med knytnäven i ansiktet. Ett nedsättande uttryck för dem var rallbuse[4].
Växten rallarros har fått sitt namn eftersom den ofta växer på banvallar.
Banverket använde under en tid termen High tech-rallarna om sig själva i sin marknadsföring[5], och ibland kallas de som gräver ned bredbandsfiber för fiberrallare. Baklängesrallare kallas den som river upp järnväg.[6]
Briandt, Manne (1959). Banbrytare : äventyr och upplevelser under ett 100-årigt järnvägsbyggande i Sverige : upptecknade och berättade. Stockholm: [Manne Briandt]. Libris1580876
Briandt, Manne (1956). Rallargärning : hur man bröt väg och drog fram spår för rullande tåg genom Sveriges land : i bilder samlat och berättat. Stockholm: Manne Briandt. Libris1159093
Hazelzet, Edith (1993). "Give me swedes and snoose!" : en uppsats om svenska rallares liv och arbete på de nordamerikanska järnvägsbyggena. Groningen: Rijksuniversitetet. Libris8845161
Lundh, Gottfrid (1975). En gammal rallares minnen och historier från arbetslivet. Stockholm: Stockholms L S. Libris1318564
Med slägga, borr och spett : rallarehistorier och rallarevisor : med 48 bilder och 59 melodier. Stockholm: Björck & Börjesson. 1940. Libris1362184
Rallarminnen. Svenskt liv och arbete, 0348-9310 ; 8. Stockholm: Nordiska mus. 1949. Libris8204167
Swahn, Waldemar (1940). Axel Granholm och hans rallare : ödemarkspionjären, järnvägsbyggaren, diktatorn, arbetarvännen. Stockholm. Libris31389
Svanbäck, S. M; Malmback, Herbert (1931). En rallares levnadsminnen. Skrifter / utgivna av Arbetarnas kulturhistoriska sällskap, 99-0560030-2 ; 4. Stockholm: Tiden. Libris8219170
Utbult, Mats (2009). Vägval och spårbyten : historien om hur rallarna och deras arvtagare i 100 år har arbetat och kämpat för ett bättre liv. Stockholm: SEKO. Libris11310501. ISBN 9789188082268