Redwall, Cluny Gisslaren Roman | |
Författare | Brian Jacques |
---|---|
Originaltitel | Redwall |
Originalspråk | Engelska |
Översättare | Lena Karlin |
Illustratör | Gary Chalk |
Omslagsbild | Pete Lyon |
Land | Storbritannien |
Genre | Fantasy |
Förlag för förstautgåvan | Hutchinson (Storbritannien) Philomel (USA) Bonnier Carlsen (Sverige) |
Utgivningsår | 1986 |
Först utgiven på svenska | 2000 |
Huvudpersoner | Matthias |
Del i serie | |
Ingår i serie | Redwall |
Del | 1 |
Efterföljs av | Mossblomma |
Redwall eller Redwall - Cluny Gisslaren är en roman, skriven år 1986 av den brittiske författaren Brian Jacques. Boken är den första i bokserien Redwall, en serie vars böcker alla kretsar kring klostret Redwall, där antropomorfiska djur bor. Boken är indelad i tre delar: "Muren", "Uppdraget" och "Krigaren".[1] Mattimeo är en kronologisk uppföljare till Redwall - Cluny Gisslaren.
I det storslagna klostret Redwall lever godhjärtade skogsdjur tillsammans i fred. De tvingas ge upp sin fredliga livsstil när en ond råtta, tillsammans med sin här av illvilliga djur, anfaller Redwall med avsikt att bosätta sig där. En ung mus från klostret vid namn Matthias åtar sig uppdraget att finna det legendariska svärd som klostrets grundare sägs ha gömt, för att kunna rädda sina nära och kära från de onda inkräktarna.
Det är den senblommande rosens sommar. Den unge och tafatte musen Matthias trivs inte med de vardagliga sysslorna han måste utföra på klostret Redwall, som ligger i en stor skog kallad Mossblomma. Matthias känner att han var skapt för någonting mer, men skogsdjuren på klostret har levt i fred i generationer, och den unge musen har ingen möjlighet att visa prov på sitt stora mod.
En dag anländer Cluny Gisslaren, en stor, enögd råtta med en gisselliknande svans, till Mossblomma. Cluny är en ondskefull varelse som smådjuren på Redwall tidigare bara hört talas om i skräckhistorier. Råttan anför en stor hord med elaka djur, och när de får syn på klostret drabbas Cluny genast av girighet och övermod; han vill bosätta sig där och leva som en kung, och planerar att ta över byggnaden. Cluny inleder en rad attacker mot Redwall, men klosterdjuren vägrar lämna ifrån sig sitt hem och förbereder sig motvilligt, men beslutsamt, för strid.
När det går upp för Cluny att Redwalldjuren aldrig kommer att ge upp sitt kloster frivilligt försöker han istället överrumpla dem med taktiska tricks. Bland annat försöker han ta gisslan och skicka en spion att stjäla en av de klostrets mest älskade ägodelar: en vördnadsbjudande bonad som hänger i den stora hallen, föreställande Martin Krigaren, klostrets grundare och skyddsande. Djuren på Redwall lyckas vid varje försök överlista krigsherren, och Matthias får chansen att briljera när han befriar gisslan och hämtar tillbaka den värdefulla bonaden.
Matthias inser dock det stora hot Cluny fortfarande utgör, och tillsammans med klostrets krönikör Methusalem börjar han söka efter det legendariska svärd som Martin Krigaren sägs ha gömt någonstans i byggnaden. De följer ledtrådar som Martin lämnat efter sig på klosterområdet, men när de lokaliserat platsen där svärdet borde finnas inser de att det blivit stulet. Sökandet leder Matthias till den krigiska sparvstammen som bor på klostrets vind, och han tillfångatas av stammen. Matthias blir under sin motvilliga vistelse bland sparvarna vän med den tyranniske sparvkungens systerdotter, Stridsnäbb. Det framkommer dock snart att sparvarna inte längre har svärdet i sin ägo, utan att det sedan länge varit stulet av den enorme huggormen Asmodeus. Matthias lyckas till slut döda sparvkungen, till den förtryckta stammens lycka, och han ger sig av ut i Mossblomme härad i jakt på Asmodeus och Martins svärd.
Samtidigt försöker klosterinvånarna avvärja Clunys ändlösa attacker. Klostrets kämpar, så som grävlinghonan Constance, uttern Skepparn, mullvadsledaren Mullebasen och ekorren Jess, är viktiga tillgångar för skogsdjuren, men alla som kan deltar i striderna. Methusalem mördas av räven Fähund, som svikit både sin allierade, Cluny, och Redwalldjuren, som visat honom gästfrihet. Fähund blir senare dödligt sårad av Asmodeus under sin flykt från Redwall.
När Matthias letar efter Asmodeus hemvist lär han känna nya vänner, så som gerillanäbbmusstammen Genämo under ledning av Stock-en-Stock, samt ugglan kapten Snö och vildkatten lord Julian Gingivere. Matthias får hjälp av dem under sin färd, och hittar tillsammans med Stock-en-Stock och några av hans näbbmöss till ett stort stenbrott i nordöstra Mossblomma, där Asmodeus bor. Matthias strider tappert mot den onda ormen och dräper honom med Martins återfunna svärd.
Under tiden har Cluny lyckats beslagta klostret, men hans framgång blir kortlivad, för strax efter det återvänder Matthias och hans nyvunna vänner med Martins svärd, och slutstriden mellan klosterinvånarna och Clunys armé bryter ut. Matthias kämpar mot Cluny och lyckas till slut övermanna honom; dock hinner abbot Mortimer bli dödligt sårad innan Matthias till slut dödar Cluny. Trots att Redwall nu är fritt från det avskum som sökte att besegra dem sörjer de alla de vänner de förlorat i striderna.
Boken avslutas med en epilog som utgörs av ett utdrag ur Redwalls krönika, skriven av John Kyrkmus, klostrets nye krönikör. Man får i denna epilog veta vad som hänt efter striden mot Cluny Gisslaren och hans undersåtar. Det avslöjas bland annat att Matthias och musflickan Blåklint har en son vid namn Matthias Methusalem Mortimer; "Mattimeo".
Många av de namn som omnämns i denna bok återkommer även i senare böcker i Redwall-serien. Lord Julian Gingivere är en avlägsen släkting till vildkatten Gingevere, bror till den tyranniska härskarinnan Tsarmina, som båda spelar stora roller i böckerna Mossblomma.
Även namn som Stock-en-stock, Skepparn och Mullebasen, som alla finns med i denna bok, återkommer i andra Redwall-böcker; dessa är nämligen titlar snarare än namn på den som är ledare för näbbmöss, uttrar respektive mullvadar.
Räven Fähund, som i denna bok endast har en biroll, är i uppföljaren Mattimeo - Slagar den Grymme den ledande antagonisten.
Den senblommande ros som nämns i prologen nämns även i boken Martin Krigaren, där dess lök ges till klostrets abbot av en förbiresande musflicka. Rosen symboliserar musflickan Höstros (Laterose i det engelska originalet, vilket betyder "sen ros"), som var Martin Krigarens enda kärlek.