Operan komponerades av Rossini år 1818 till ett libretto som drev med andlighetens lastbarhet. Verket hade premiär den 3 december 1818 på Teatro San Carlo i Neapel och blev ett fiasko.
Kung Agorante har besegrat prins Ircano och tillfångatagit hans dotter Zoraide. Agorante ämnar förskjuta sin hustru Zomira och gifta sig med Zoraide. Hennes älskade Ricciardo kommer för att rädda henne, utklädd till afrikan. Agorante föreslår en duell mellan en riddare och en afrikan mästare. Han utnämner den förklädde Ricciardo till mästare och en mystisk riddare uppenbarar sig för att slåss mot honom - Ircano. Zomira ruvar på hämnd. Hon låtsas stödja de älskandes flykt men hon lurar dem. Ircano såras i duellen och döms till döden tillsammans med Zoraide och Ricciardo. Agorante går med på att skona Zoraide i utbyte mot hennes kärlek. Men hon vägrar gå med på det. Just då kommer Ricciardos vän Ernesto med sina trupper och besegrar nubierna. Ricciardo skonar Agorante och Zamira, medan Ircano välsignar föreningen mellan Ricciardo och Zoraide.
Kör (bakom scenen): "Il tuo pianto, i tuoi sospiri" (Scen 9)
Nr. 13. Recitativ och final: "Zomira! oh ciel!... Forse tu qui ne vieni" (Scen 10)
Kör: "Fra' lacci già sono" (Scen 13)
Kör: "Qual giorno, aimè! d’orror!" (Scen 14)
Zoraide: "Salvami il padre almeno" (Scen 15)
Rossini skrev ingen vanlig, utbytbar ouvertyr till operan, utan ett för verket anpassat fyrdelat förspel. Ridån går upp efter endast elva takter och en på scen placerad blåsarensemble spelar en marsch samt ett "Andante grazioso con variazioni". Slutligen förenas marschen med operans första körscen.
Opera domineras av ensemblenummer och huvudkaraktärerna har bara var sitt solonummer. Det finns tre stora duetter, en terzett, en kvartett, flera körnummer och en imponerande final till akt I. Ricciardo e Zoroaide är den första av Rossinis operor i vilken en mindre orkester förekommer på scen.