Ringcitronbi | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Korttungebin Colletidae |
Släkte | Citronbin Hylaeus |
Vetenskapligt namn | |
§ Hylaeus annulatus | |
Auktor | (Linné, 1758)[1] |
Synonymer | |
Apis annulata Linnaeus, 1758[2] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Ringcitronbi (Hylaeus annulatus) är ett bi som är medlem av familjen korttungebin och släktet citronbin.[1][2]
Ringcitronbiet är ett mycket litet bi, honan blir 6,5 till 7,5 mm lång, hanen 6 till 7 mm. Huvudet är smalt nedtill och vidgas upptill. Ansiktet har vitaktiga markeringar: Hos honan är det endast sidorna som har långa och smala fläckar; hanen har däremot både clypeus (munskölden)[a] och pannan vitaktiga, delvis vitaktiga antennskaft, och betydligt större och bredare sidofläckar än honan. Honan har vitaktiga markeringar på bakskenbenen, medan hos hanen alla benen har vitaktiga fläckar. I övrigt är biet svart och nästan hårlöst.[3]
Arten finns både i Europa norra Asien och Nordamerika. I Europa finns den från Spanien och Frankrike i väster till Ukraina och Ryssland i öster, samt vidare österut till Kamtjatka. Norrut kan den nå till polcirkeln. I Nordamerika förekommer den från New Mexico i norra USA över Nova Scotia i Kanada till Alaska.[4]
I Sverige finns ringcitronbiet från Skåne (med ett fåtal observationer) och Småland norrut till hela Norrland med undantag för Bohuslän, Blekinge och Öland. Tonvikten ligger dock på Svealand och Norrland; i de södra delarna är arten mycket sällsynt, medan den är den vanligaste arten i sitt släkte i Norrland.[3] Arten är klassificerad som livskraftig ("LC") i Sverige.[5]
I Finland finns arten i hela landet, från Åland och sydkusten till norra Lappland, även om förekomsten är något glesare i norr. Även här är arten klassificerad som livskraftig.[6]
Habitatet utgörs framför allt av skogar, gärna hyggen med kvarvarande stubbar där arten kan utnyttja övergivna skalbaggsgångar till sina larvbon.[3] I Centraleuropa och Pyreneerna lever den gärna i bergen, i centrala Europa på höjder mellan 800 och 2 000 m.[4]
Arten besöker blommande växter från ett stort antal släkten som lönnar, plymspireor, krysantemumsläktet, porslinsstjärnesläktet, hortensior, maskrosor, hallonsläktet, aplar, rosor och sumaksläktet.[7]
|