Rosentapetserarbi Status i Finland: Nationellt utdöd[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
Släkte | Tapetserarbin Megachile |
Undersläkte | Megachile sensu stricto[2] |
Art | Rosentapetserarbi M. centuncularis |
Vetenskapligt namn | |
§ Megachile centuncularis | |
Auktor | Linné, 1758[3] |
Synonymer | |
Apis centuncularis Linnaeus, 1758[3] | |
![]() Rosentapetserarbi, hane. | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Rosentapetserarbi (Megachile centuncularis) är en art i insektsordningen steklar som tillhör överfamiljen bin.[3][4]
Rosentapetserarbiets hanar har en kroppslängd på omkring 8 till 11 millimeter. Honorna är något större, från 11 upp mot 12 millimeter.[5] Grundfärgen på kroppen är svart[6] med gråbeige behåring på huvudets och mellankroppens sidor samt på bakkroppens första tergit[a][5]. På ovansidan av huvudet och mellankroppen är behåringen mörkbrun, medan tergit 2 till 6 har korta, raka hår. Bakkanterna på tergit 2 till 5 har smala, vita hårband. På undersidan av bakkroppen har honan röda borst för pollensamlandet.[5]
Utbredningsområdet för arten omfattar större delen av Europa från Spanien (inklusive Balearerna) och Italien till Danmark och Sverige i norr, och Europeiska Ryssland i öster. Arten förekommer även i Nordafrika.[7] I väster förekommer den även (eventuellt införd) i Nordamerika, från norra halvan av USA till Kanada.[8]
Arten är reproducerande i Sverige och ej rödlistad. Den förekommer från Skåne till Gästrikland samt på Öland och Gotland.[5]. I Finland är arten rödlistad som nationellt utdöd ("RE") sedan 2019 (tidigare fanns den längs sydkusten och på Åland, och betraktades som akut hotad ("CR") där).[1]
Rosentapetserarbiets habitat utgörs av skogsbryn och -gläntor, trädesåkrar, ruderatmarker, parker och trädgårdar.[5][7] Arten är polylektisk, den hämtar näring från ett stort antal familjer av blommande växter, de vanligaste är korgblommiga växter, ärtväxter, kaprifolväxter, oleanderväxter, kransblommiga växter, dunörtsväxter och ranunkelväxter.[2] Arten flyger under juni till augusti[5] i Europa, från maj till september i Nordamerika[8].
Arten är ett solitärt bi, det vill säga att det inte bildar samhällen.[9] Honan bygger vanligen boet i dött trä, speciellt i övergivna skalbaggsgångar, trästängsel samt ihåliga växtstänglar, framför allt av rosor, hallonsläktet och fläder. Hon kan också bygga bon i människotillverkade föremål, som träbitar med borrhål eller i bihotell.[5] Undantagsvis kan hon även gräva ut boet i marken.[10] Bona utgörs av larvceller liggande på rad.[11] Larvcellerna tapetseras med bladbitar som honan skär ut med hjälp av sina käkar.[9] Bladstyckena hämtas vanligen från rosor, stockrosor, lönn med flera växter.[5] Honan förser larvcellerna med näring i form av pollen och nektar, ett ägg läggs i varje larvcell och efter detta tillsluter honan cellen.[11]. Larven övervintrar som passiv vilolarv (subpupa)[12].
Bona kan parasiteras av kägelbina smalkägelbi, och troligtvis även av långkägelbi och ängskägelbi, vars honor lägger ett ägg i varje larvcell. Kägelbilarverna lever av den insamlade näringen efter det värdägget eller -larven dödats.[7]
|