Sistrurus miliarius

Sistrurus miliarius
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljHuggormar
Viperidae
SläkteDvärgskallerormar
Sistrurus
ArtSistrurus miliarius
Vetenskapligt namn
§ Sistrurus miliarius
Auktor(Linnaeus, 1766)
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Sistrurus miliaris BÖHME 2005[2]
Candisona miliaria COUES 1878[3]
Crotalophorus miliarius BAIRD 1853[4]
Hitta fler artiklar om djur med

Sistrurus miliarius[5] är en ormart som beskrevs av Carl von Linné 1766. Sistrurus miliarius ingår i släktet dvärgskallerormar, och familjen huggormar.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Denna orm blir vanligen 40 till 55 cm lång och enstaka exemplar når en längd upp till 83,2 cm. Vid svansens slut förekommer ett cirka 3 cm långt organ som ormen skallrar med. Den gråa kroppsfärgen och de mörka fläckarna utgör ett kamouflage.[8]

Arten förekommer i sydöstra USA. Den lever i fuktiga savanner, i den fuktiga prärien, i träskmarker, vid vattenansamlingar i mera torra landskap och i buskskogar. Ormen vistas främst på marken och ibland syns den klättrande i den låga växtligheten.[1]

Sistrurus miliarius vilar vanligen i underjordiska bon som skapades av gnagare eller av sköldpaddan Gopherus polyphemus. Arten jagar olika gnagare, groddjur, ödlor och insekter. Den ligger vanligen orörlig på marken och överraskar bytet som vandrar förbi. Ungdjur använder dessutom sin gulaktiga svans som lockbete för grodor och ödlor. Allmänt har exemplar av hankön en längre svans och unga hannar har därför större jaktlycka. Ett fåtal individer jagar aktivt och de använder troligtvis lukten vid dessa tillfällen.[8]

Arten faller själv offer för större ormar, för rovdjur, för rovlevande fåglar och för pungråttor.[8]

Sistrurus miliarius och människor

[redigera | redigera wikitext]

Det giftiga bettet orsaker smärtor för vuxna människor men allmänt behövs bara kortvarig medicinsk behandling. Antagligen producerar en enda orm inte tillräckligt gift för att döda en vuxen människa. För barn krävs ofta övervakning på sjukhus i några dagar.[8]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • S. m. barbouri
  • S. m. miliarius
  • S. m. streckeri
  1. ^ [a b c] 2007 Sistrurus miliarius Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Böhme, W. (2005) Der “Savannah River Ecology Site” und seine herpetologischen Highlights., Herpetofauna 25 (142): 13-21
  3. ^ Coues, E. & Yarrow, H.C. (1878) Notes on the natural history of Fort Macon, N.C., and vicinity. (No.4)., Proc. Acad. Nat. Sci. Philad. 1878: 21-28
  4. ^ Baird, S. F. and C. Girard. (1853) Catalogue of North American Reptiles in the Museum of the Smithsonian Institution. Part 1.-Serpents., Smithsonian Inst., Washington, xvi + 172 pp.
  5. ^ Linnaeus, C. (1766) Systema naturæ per regna tria naturæ, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio duodecima, reformata., Laurentii Salvii, Stockholm, Holmiae. 1-532 pp.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sistrurus+miliarius/match/1. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2016 Sistrurus miliarius
  8. ^ [a b c d] Ernst & Ernst (2011). ”Pygmy rattlesnake”. Venomous Reptiles of the United States, Canada, and Northern Mexic. JHU Press. sid. 239-253 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]