Smaragdskink Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Kräldjur Reptilia |
Underklass | Diapsider Diapsida |
Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Familj | Skinkar Scincidae |
Släkte | Lamprolepis |
Art | Smaragdskink L. smaragdina |
Vetenskapligt namn | |
§ Lamprolepis smaragdina | |
Auktor | Lesson, 1826 |
Underarter[2] | |
| |
Exemplar från Köpenhamns zoo | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Smaragdskink (Lamprolepis smaragdina) är en trädlevande ödla från östra Sydostasiens övärld som tillhör familjen skinkar. Det finns åtminstone tre underarter, L. s. philippinica, L. s. smaragdina och L. s. viridipuncta[2].
Smaragdskinken blir upp till 25 centimeter lång och är oftast klart grön i färgen (individer med mer brunaktig färg eller mörkare svart färg kan förekomma). Fjällen är släta och glänsande, nosen är spetsig och svansen lång och avsmalnande. Benen är välutvecklade.
Smaragdskinken förekommer i östra Indonesien (från Sulawesi och på mindre öar söder och öster om denna) och på Nya Guinea, Filippinerna och, ifrågasatt, på Taiwan samt på några andra öar i västra Stilla havet, däribland Amiralitetsöarna, Marshallöarna och Salomonöarna.[1]
Underarten L. s. philippinica är endemisk för Filippinerna.[2]
Smaragdskinken lever i låglandsregnskog, sumpskog, delvis avverkad skog, plantager och trädgårdar, där den hittas på träd och trädgrenar, sällan på marken. Den är dagaktiv och brukar värma sig i solen på grenar mellan 1 och 5 m över marken. På natten sover den på omkring 10 meters höjd i träden.[1] Arten är mycket territoriell.[3]
Födan består av insekter, spindlar, maskar, mindre fågelägg, mindre ryggradsdjur, frukt samt nektar och kronblad från blommor.[1][3] Fjärilar och steklar svarar för nästan 50 % av födan.[1]
Honorna lägger 2 till 11 ägg (vanligen 6 ägg) vilka kläcks efter 54 till 58 dagar.[3]
Några exemplar fångas och säljs som terrariedjur. Hela populationen anses vara stor. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
|