| Stanley Crouch | |
| Född | 14 december 1945[1][2] Los Angeles[3], USA |
|---|---|
| Död | 16 september 2020[4] (74 år) Bronx, New York, USA |
| Medborgare i | USA |
| Sysselsättning | Musiker, musikkritiker, författare, journalist |
| Arbetsgivare | Pomona College |
| Utmärkelser | |
| Whiting Award (1991) Windham–Campbell Literature Prizes (2016)[5] Guggenheimstipendiet[6] MacArthur Fellows Program NEA Jazz Masters | |
| Redigera Wikidata | |
Stanley Crouch, född 14 december 1945 i Los Angeles, död 16 september 2020 i New York,[7] var en amerikansk musik- och kulturkritiker, kolumnist och romanförfattare. Han är kanske mest känd för sin jazzkritik och för sin roman Don't the Moon Look Lonesome?
Crouch menade att fri jazz och jazz fusion inte är riktig jazz. Han menar också att vita musiker inte har bidragit med något av betydelse till jazzens utveckling.
| Title |
| Considering Genius: Writings on Jazz |
| The Artificial White Man: Essays on Authenticity |
| Kansas City Lightning: The Life and Times of Young Charlie Parker |
| The All-American Skin Game, or, The Decoy of Race: The Long and the Short of It, 1990-1994 |
| Notes of a Hanging Judge: Essays and Reviews, 1979-1989 |
| Reconsidering the Souls of Black Folk with Playthell G. Benjamin |
| Always in Pursuit: Fresh American Perspectives |
| In Defence of Taboos |
| One Shot Harris: The Photographs of Charles "Teenie" Harris |
| Title |
| Don't the Moon Look Lonesome? |
| Ain't No Ambulances For No Nigguhs Tonight |
|