Stig Håkansson | ||
Stig Håkansson. | ||
Friidrott, herrar | ||
EM | ||
---|---|---|
Guld | Oslo 1946 | Löpning 4 × 100 meter [1] |
Svenska mästerskap | ||
Silver | 1940 | 100 meter [2] |
Guld | 1944 | 100 meter [2] |
Silver | 1945 | 100 meter [2] |
Guld | 1946 | 100 meter [2] |
Guld | 1939 | Längdhopp [3] |
Silver | 1940 | Längdhopp [3] |
Guld | 1944 | Längdhopp [3] |
Guld | 1945 | Längdhopp [3] |
Curling, herrar | ||
Svenska mästerskap | ||
Guld | 1968 | Curling |
Stig Bror Håkansson, född 19 oktober 1918 i Hammarö församling, Värmlands län,[4] död 7 augusti 2000 i Karlstads domkyrkoförsamling,[5][1] var en svensk friidrottare (sprinter samt längdhopp).
Håkansson tog SM-guld på 100 meter 1944 och 1946 samt i längdhopp åren 1939 och 1944–1945. Han tävlade för IF Sleipner och IF Göta[1]. Han utsågs 1946 till Stor Grabb nummer 107.[1][6] I längdhopp var han statistisk världsetta 1944 då han en oktoberdag i Sigtuna hoppade 750.[7]
Vid EM i Oslo år 1946 var han med i det svenska stafettlaget som tog guld på 4 x 100 meter (de andra var Olle Laessker, Inge Nilsson och Stig Danielsson).[1]
Stig Håkansson var i slutet av 1950-talet med till att bilda curlingsektion inom Göta, som senare blev Karlstads Curlingklubb, och svarade också för bedriften att bli svensk mästare i curling, där han deltog som lead i Götas segrande lag vid de första SM-tävlingarna 1968 och blev 4:a i VM samma år i Pointe-Claire i Kanada. Laget bestod av dessutom av - fourth: Roy Berglöf, skip: Kjell Grengmark, second: Sven Carlsson. Stig Håkansson utsågs 1985–1986 till Stor Grabb (nummer 64) även i curling.
Stig Håkansson är far till Lars-Eric och Thomas Håkansson samt farfar till Patric Klaremo, före detta Håkansson, som alla var landslagsspelare i curling.[8]
Efter den aktiva friidrottskarriären engagerade sig Stig i IF Götas styrelsearbete och var huvudstyrelsens siste ordförande (1966–1971) innan bandyn (IF Göta Bandy) och friidrotten bildade självständiga föreningar.[7] Stig Håkansson är begravd på Ruds kyrkogård i Karlstad.[9]