Stina Aronson
| Stina Aronson | |
 | |
| Född | Ester Kristina Andersson 26 december 1892 Stockholm |
|---|---|
| Död | 24 november 1956 (63 år) Uppsala |
| Yrke | Folkskollärare, författare |
| Nationalitet |  Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1921–52 |
| Noterbara verk | Feberboken Hitom himlen |
| Priser | Tidningen Vi:s litteraturpris Svenska Dagbladets litteraturpris De Nios Stora Pris |
| Make/maka | Anders Aronson |
Ester Kristina "Stina" Aronson, född Andersson 26 december 1892 i Stockholm, död 24 november 1956 i Uppsala,[1] var en svensk författare och folkskollärare.
Aronson räknas till de tidiga svenska modernisterna.[2]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Stina Aronson föddes utom äktenskapet som dotter till den då nyligen prästvigde och ogifte Olof Bergqvist, sedermera biskop i Luleå stift. En månad gammal sattes hon i fosterhem hos en slaktarfamilj, där hon vistades ett antal år tills hennes fosterfar begick ett mord och hon återplacerades hos sin biologiska mor.
Aronson publicerade böcker under pseudonymerna Sara Sand och Mimmi Palm, men främst under sitt eget namn. Hennes genombrott kom med romanen Hitom himlen från 1946, om den fiktiva byn Mäntyjärvi i Tornedalen i Norrbotten. Författaren hade själv tillbringat många år i de trakterna, eftersom hon sedan 1918 var gift med överläkaren vid Norrbottens tuberkulossjukhus Anders Aronson. Sara Lidman brukar ange Hitom himlen som en stor inspirationskälla till sitt eget skrivande.[3]
Bland övriga romaner märks Feberboken, en delvis självbiografisk roman om författarens förhållande med författaren Artur Lundkvist, publicerad under pseudonymen Mimmi Palm. Feberboken återutgavs 2005. Tillsammans med diktsamlingen Tolv hav (1930) och dramat Syskonbädd (1931) brukar Feberboken räknas som Aronsons modernistiska produktion. Även dramat Dockdans, som skrevs under 1930-talet, men som utgavs först 1949, brukar tillskrivas modernistiska drag.
Stina Aronson var ledamot i Samfundet De Nio från 1949. År 2002 instiftade Samfundet De Nio Stina Aronsons pris till hennes minne.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- En bok om goda grannar. Stockholm: Bonnier. 1921. Libris 1469672
- Slumpens myndling : roman. Stockholm: Bonnier. 1922. Libris 1469674
- Jag ger vika : roman. Stockholm: Bonnier. 1923. Libris 1469673
- Två herrar blev nöjda. Stockholm: Bonnier. 1928. Libris 1342908
- Fabeln om Valentin. Stockholm: Bonnier. 1929. Libris 1342907
- Tolv hav. Stockholm: Bonnier. 1930. Libris 532822
- Feberboken : (stoffet till en roman). Stockholm: Bonnier. 1931. Libris 1366185
- Syskonbädd : novell i tre akter. Stockholm: Bonnier. 1931. Libris 1367309
- Medaljen över Jenny : roman. Stockholm: Natur och Kultur. 1935. Libris 516321
- Byar under fjäll. Stockholm: Natur och Kultur. 1937. Libris 516131
- Gossen på tröskeln : roman. Stockholm: Bonnier. 1942. Libris 1387869
- Hitom himlen. Stockholm: Norstedt. 1946. Libris 516309
- Sång till polstjärnan : noveller. Stockholm: Norstedt. 1948. Libris 1515401
- Kantele : dikter. Stockholm: Norstedt. 1949. Libris 1440725
- Två skådespel : Dockdans och Syskonbädd. Stockholm: Norstedt. 1949. Libris 516431
- Den fjärde vägen : roman. Stockholm: Norstedt. 1950. Libris 2223775
- Sanningslandet : noveller. Stockholm: Norstedt. 1952. Libris 31112
Postum utgivning
[redigera | redigera wikitext]- Den röda gåvan och andra noveller / i urval av Margit Abenius och Margit Rasmusson. Stockholm: Norstedt. 1967. Libris 516214
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 1944 – Sigtunastiftelsens författarstipendium
- 1947 – Tidningen Vi:s litteraturpris
- 1948 – Svenska Dagbladets litteraturpris
- 1956 – De Nios Stora Pris
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231
- ^ Kuick, Lennart (3 februari 2010). ”Modernisten Stina Aronson i fokus för boksamtal” (på svenska). Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 4 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100204215710/http://www.pastan.nu/merpastan/modernisten-stina-aronson-i-fokus-for-boksamtal-1.1038852. Läst 31 december 2010.
- ^ Larsson, Tomas (21 november 2009). ”Kihlgård briljant om Stina Aronson” (på svenska). Östersundsposten. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524211104/http://op.se/kulturnoje/recensioner/1.1543001-kihlgard-briljant-om-stina-aronson. Läst 31 december 2010.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Adolfsson, Eva (1995). ”Ödelandet, kvinnan och skriften: Stina Aronson och författarauktoriteten”. Feministisk bruksanvisning / redigerad av Claudia Lindén och Ulrika Milles (Stockholm : Norstedt, 1995): sid. 117-142. Libris 1989296
- Adolfsson, Eva (1991). ”Ödelandets skrift: Stina Aronson”. I gränsland (Stockholm, 1991): sid. 300-314. Libris 9223541
- Brattström, Inger (1978). ”Höstsommar”. Författarnas litteraturhistoria 3 (Stockholm, 1978): sid. 312-320. Libris 9233395
- Broomans, Petra (2001). Detta är jag: Stina Aronsons litteraturhistoriska öde. Stockholm: Carlsson. Libris 8372205. ISBN 91-7203-364-9
- Broomans, Petra (1999). "Jag vill vara mig själv": Stina Aronson (1892-1956), ett litteraturhistoriskt öde : kvinnliga författare i svensk litteraturhistorieskrivning - en metalitteraturhistorisk studie. Groningen. Libris 8356668. ISBN 90-367-1099-5
- Graeske, Caroline: Ester Kristina (Stina) Aronson i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (8 mars 2018) CC-BY
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||||||||