Storglaciären
 Del av Storglaciärens södra ackumulationsområde. Kebnekaise i bakgrunden. | |
| Typ | Dalglaciär |
|---|---|
| Plats | Kiruna kommun |
| Area | 3,1 km² |
| Längd | 3,5 km |
| Maxdjup | 250 m |
| Medeldjup | 100 m |
| Volym | 0,31 km² |
| Status | retirerande |
| 67°54′10″N 18°34′00″Ö / 67.90278°N 18.56667°Ö | |
Storglaciären är en glaciär i Tarfaladalen på östra sluttningen av Kebnekaise i Lappland.
Glaciären dokumenterades först av Fredrik Svenonius och fotograferades av honom redan 1886. Storglaciären kom att bli huvudsakligt studieobjekt för Tarfala forskningsstation då den grundades på 1940-talet och mätserierna av Storglaciärens massbalans, som startade 1946 är världens längsta.[1] Den långvariga forskning som bedrivits på glaciären gör att den idag tillhör de mest kartlagda glaciärerna i världen.
Storglaciären är cirka 3,5 km lång och har en yta av 3,1 km². Glaciären sträcker sig från cirka 1 700 meters höjd ner till cirka 1 150 meter över havet. Isens medeldjup är 100 meter och det maximala djupet är cirka 250 meter. Glaciären avancerade kraftigt under 1800-talet och nådde en maximal utbredning i modern tid runt 1910 då den åter fotograferades av Svenonius. Därefter har fronten retirerat ungefär 500 meter till dagens position.[2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Holmlund, Per och Jansson, Peter (2002). Glaciologi. ISBN 91-974541-0-9
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Tarfala forskningsstation - Storglaciären”. Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. 28 augusti 2007. Arkiverad från originalet den 7 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090207182704/http://www.ink.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=4044. Läst 15 januari 2009.
- ^ Holmlund, Per och Jansson, Peter (2002). Glaciologi. ISBN 91-974541-0-9
| |||||||||||||||||