Svante Grände | |
Minnesträd över Svante Grände i parken Ecomemoria i Jakobsberg. | |
Född | 26 mars 1947 Varbergs kommun, Sverige |
---|---|
Död | 14 oktober 1975 (28 år) Tucumán, Argentina |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Politiker |
Redigera Wikidata |
Svante Grände, född 26 mars 1947 i Tvååker, död 14 oktober 1975 vid en gård i närheten av Yacuchina i provinsen Tucumán i Argentina,[1] var en svensk biståndsarbetare, medlem i dåvarande UBV, och gerillasoldat. Han var kyrkoherde Gustaf Grändes och Anna-Carin Cronas femte barn av sju.[2]
Grände studerade på latinlinjen innan han fick ett stipendium för att studera ett år i USA. Efter avlagd studentexamen åkte han till Frankrike och studerade vid universitetet i Aix-en-Provence under ett års tid. Då gjorde han flera resor till bland annat Tjeckoslovakien och Nordafrika. Väl hemma igen gjorde han militärtjänstgöring och studerade ryska för att därefter studera i Uppsala där han tog en fil kand i språk och historia. I Uppsala studerade han sedan Sydamerikas problem hos UBV. Hans första uppdrag var att vara hjälparbetare i Colombia.[3]
Grände verkade som biståndsarbetare i Chile från 1971 fram till Pinochets militärkupp 1973, tillsammans med 22 andra svenska ungdomar. Han och sju andra ungdomar placerades i Valdivia, där han jobbade som lärare för icke läskunniga skogsarbetare. Dagen innan militärkuppen försvann han upp i bergen.[4] Han gick, av egen övertygelse, tillsammans med en del kamrater och anslöt sig till den marxist-leninistiska motståndsrörelsen Movimiento de Izquierda Revolucionaria (MIR), där han fick titeln el Comandante Julio, eller "svensken".[5][1]
Då den chilenska militären inledde en offensiv i södra Chiles skogar flydde Grände och några kamrater till Argentina. Efterhand kom han även att delta i väpnade aktioner mot den argentinska militären då han på uppmaning av MIR hade gått med i Folkets revolutionära arme, ERP. Han återvände ett tag till Sverige. År 1974 reste han åter till Latinamerika. Grände var politisk kommissarie i sin pluton i bergskompaniet Ramon Rosa Jimenez.[3] Han utnämndes till medlem i MIRs ledande kommitté i Argentina, och var föreslagen att bli medlem i MIRs centralkommitté.[3] Han sköts till döds i en nattlig strid med militär i provinsen Tucumán i Argentina oktober 1975. Kroppen har aldrig återfunnits.
En av ledarna i MIR, Edgardo Enriquez, skrev ett brev till Grändes föräldrar efter hans försvinnande där det bland annat stod: "Med svenskens bortgång har gerillan i Chile och Argentina, arbetarklassen och folken i dessa länder förlorat en övertygad kämpe, en mogen och lysande politisk ledare och en älskad och oförglömlig kamrat och vän."[6]
Svante Grände är tillsammans med Dagmar Hagelin en av två saknade svenskar under det smutsiga kriget.