Syriska islamiska fronten | |
Information | |
---|---|
Datum | 2012-2013 |
Storlek | 13 000 man (maj 2013)[1] |
Kända slag och krig | Syriska inbördeskriget |
Syriska islamiska fronten (arabiska: الجبهة الإسلامية السورية) var en kortlivad allians av väpnade salafistiska rebellgrupper som i det syriska inbördeskriget stred mot landets regering.[2] Den bildades i december 2012 och ledande medlemsorganisation var milisen Ahrar al-Sham.[3] I november 2013 upplöstes Syriska islamiska fronten och alla dess ingående medlemsgrupper uppgick i en ny, mycket större islamistisk väpnad rörelse kallad Islamiska fronten.
Syriska islamiska fronten bildades 21 december 2012 genom ett samarbete mellan totalt 11 sunnimuslimska miliser som deltog i syriska inbördeskriget och strävade efter att skapa en islamisk stat enligt salafistiska principer i landet. Bland de ursprungliga medlemsgrupperna fanns förutom Ahrar al-Sham också Al-Haqqbrigaden i Homs, Al-Fajrs islamiska rörelse i Aleppo, Ansar Al-Sham i Latakia, Jaysh Al-Tawhid i Dayr az-Zawr och Hamza ibn ‘Abd al-Muttalib-brigaden i Damaskus.[4] Salafistiska grupper som stod utanför samarbetet var al-Qaidaorganisationen Jabhat al-Nusra samt Islamiska staten i Irak och Levanten.[5] Syriska islamiska fronten tog avstånd från Syriens nationella koalition, den främsta alliansen av sekulära rebellgrupper i inbördeskriget.
På grund av de framgångar som de olika medlemsgrupperna nått i inbördeskriget styrde fronten tidigt över stora områden i Syrien, främst i de norra provinserna. Förutom att ta över områden från den syriska staten militärt sysslade man med sociala tjänster såsom religiös utbildning, vattenförsörjning och transport av andra förnödenheter till civila i de områden man kontrollerade. Detta arbete finansierades bland annat av den turkiska islamistiska välgörenhetsorganisationen Insani Yardim Vakfi och Qatar Charity.[6]
I november 2013 beslutades om ett sammangående med Syriska islamiska befrielsefronten, som också bestod av diverse islamistiskt orienterade rebellgrupper i Syrien men till skillnad mot Syriska islamiska fronten hade nära relationer med den sekulära Fria syriska armén. De två allianserna, inklusive deras respektive medlemsorganisationer, antog det nya namnet Islamiska fronten.
Syriska islamiska fronten hade som mål att göra Syrien till en islamisk stat baserat på en salafistisk förståelse av islam. Mäktiga präster i de konservativa monarkierna vid Persiska viken uttalade sitt stöd för dess verksamhet.[6] Medan ett huvudmål med inbördeskriget var att störta den syriska regeringen och president Bashar al-Assad önskade man inte se en direkt amerikansk eller annan västerländsk militär intervention då man menade att detta bara skulle tjäna USA:s intressen och istället för att leda till att regeringen störtades bara bli ytterligare en aggression mot den muslimska världen.[7][8]