T Bootis Nova Bootis 1860 | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Björnvaktaren |
Rektascension | 14t 14m 07,0s |
Deklination | +19° 04′ 00″[1] |
Skenbar magnitud () | +9,7 (maximum), <20,4 (minimum) [2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | M6e[1] |
Variabeltyp | Nova (N:)[2] |
Andra beteckningar | |
BD+19 2768a, CSI+19 2768 2[1] |
T Bootis, eller Nova Bootis 1860, misstänks ha varit en nova i stjärnbilden Björnvaktaren. Den observerades endast av en person, den engelske astronomen Joseph Baxendell, den 9, 11 och 22 april 1860.[3]
Stjärnan låg nära Arcturus och var av magnitud 9,75 vid upptäckten. Ljusstyrkan hade sjunkit till 12,8 vid den sista observationen.[3]
Andra astronomer, bland andra Friedrich Winnecke, Edward Charles Pickering, Ernst Hartwig och Ernst Zinner observerade detta område utan att lyckas se stjärnan.[4]
Fastän katalogiserad som nova hade utbrottet kännetecken som skilde den från andra novor: En amplitud på minst 7 magnituder, en snabb nedgång i ljusstyrka och lokaliserad ovanligt långt från det galaktiska planet.[4] Den amerikanske astronomen Joseph Ashbrook föreslog 1953 att det kan vara frågan om en rekurrent nova som endast observerats en gång.[5]