Tellurometer

Tellurometer Model MRA 1
Tellurometer model MRB2

Tellurometer var det första framgångsrika elektroniska avståndsmätningsinstrument som användes i geodesisammanhang och byggde på mikrovågsteknik, men har blivit ersatt av geodimetern. Namnet kommer från Tellus, som benämning på planeten jorden.

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Den ursprungliga tellurometern, känd som Micro-Distancer MRA 1, introducerades 1957.[1] Den uppfanns av Trevor Wadley från Telecommunications Research Laboratory vid South African Council for Scientific and Industrial Research (CSIR). Han var också upphovsman till Wadley Loop-mottagaren, som möjliggjorde precisionsinställning över bredband, en uppgift som tidigare hade krävt att växla mellan flera kristalloscillatorer.[2]

Funktionsprincip

[redigera | redigera wikitext]

Tellurometern avger en radiovåg med mikrovågsfrekvens. Fjärrstationen bär en transponder som returnerar den inkommande vågen i en liknande våg av mer komplex modulering. Den resulterande fasförskjutningen är ett mått på den tillryggalagda tvåvägssträckan. Resultaten visas på ett katodstrålerör med cirkulärt svep.[3]

Användning

[redigera | redigera wikitext]
Typiska avståndsmätningar var mellan bergstoppar

Tellurometern ger avståndsmätningar med hög noggrannhet över geodetiska avstånd, men den är också användbar för andra ordningens undersökningsarbete, särskilt i områden där terrängen är ojämn och/eller har extrem temperatur. Exempel på avlägsna platser som kartlagts med hjälp av Tellurometer-undersökningar är Adams Bluff, Churchill Mountains, Cook Mountains, Jacobsen Glacier, Mount Albright, Mount Predoehl, Mount Summerson, Sherwin Peak och Vogt Peak.[4]

Instrumentet tränger igenom dis och dimma i dagsljus eller mörker och har en normal räckvidd på 30–50 km men kan nå upp till 70 km.[5]

MRB2 eller Hydrodist var en marin version som användes i kustnära hydrografiska undersökningar och kalibrering av fartyg med andra navigeringssystem.[5]

De användes av Sydvietnamesiska armén i slutet av 1960-talet.[6]

Kommersiell användning

[redigera | redigera wikitext]

Det brittiska elektronikföretaget, Plessey, bildade ett nytt dotterbolag känt som Tellurometer (Pty) Limited på 1960-talet för att tillverka produkten och för att utveckla och sälja derivat.[5] Företaget introducerade därefter numeriska displayer, halvledarsändare, integrerade kretsar och så småningom mikroprocessorer för produkten.[5]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Tellurometer, 21 mars 2023.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Tellurometer MRA 1”. National Oceanic and Atmospheric Administration. http://celebrating200years.noaa.gov/distance_tools/tellurometermra1.html. Läst 12 september 2022. 
  2. ^ ”Wadley Loop HF receivers”. QSL.net. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303201353/http://www.qsl.net/vk3jeg/b_wadley.html. 
  3. ^ Poling, Austin C. (1961). Tellurometer Manual. "4". U.S. Government Printing Office. sid. 38. https://books.google.com/books?id=MnRe0O4O4loC&pg=PA38 
  4. ^ Geographic Names of the Antarctic. National Science Foundation. 1995. sid. 787. https://books.google.com/books?id=D-ADezHGpa4C&pg=PA787 
  5. ^ [a b c d] Sturman, Brian; Wright, Alan. ”The History of Tellurometer”. https://www.fig.net/resources/proceedings/fig_proceedings/fig2008/papers/hs01/hs01_03_sturman_wright_2833.pdf. 
  6. ^ Ham, Paul, red (2009). Captain Bullen's War. Australia: Harper Collins. ISBN 978-0-7322-8843-3 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]