Tim Birkin | |
Född | 26 juli 1896[1] Nottingham, Storbritannien |
---|---|
Död | 22 juni 1933[1] (36 år) London |
Begravd | St Nicholas Church, Blakeney |
Medborgare i | Storbritannien |
Sysselsättning | Racerbilförare[2] |
Maka | Audrey Latham (g. 1921–)[3] |
Barn | Sara Birkin[4] Pamela Birkin (f. 1922)[4] |
Föräldrar | Sir Thomas Stanley Birkin, 2nd Bt.[4] Margaret Diana Hopetoun Chetwynd[4] |
Redigera Wikidata |
Sir Henry Ralph Stanley "Tim" Birkin, 3:e baronet, född den 26 juli 1896 i Nottingham, död den 22 juni 1933 i London, var en brittisk racerförare.
Birkin var son till en textilfabrikant från Nottingham. Under första världskriget tjänstgjorde han som pilot i Royal Flying Corps i Palestina, där han drabbades av malaria. Efter kriget arbetade han i familjeföretaget.
Birkin körde sin första biltävling på Brooklands 1921. Från 1928 ägnade han sig åt motorsport på heltid med en Bentley. Året därpå vann han Le Mans 24-timmars, tillsammans med Woolf Barnato i en Bentley Speed Six.
Birkin körde Grand Prix racing i en Blower Bentley, ombyggd till ensitsig tävlingsbil. Sedan Bentley gått bankrutt och bilen inte längre var konkurrenskraftig, körde han utländska märken med ekonomisk uppbackning av Bentley Boys-kollegan Bernard Rubin. 1931 vann han sitt andra Le Mans-lopp, tillsammans med Earl Howe i en Alfa Romeo 8C.
Vid Tripolis Grand Prix 1933 råkade Birkin bränna armen mot bilens avgasrör. Brännskadan blev inflammerad och allmänt försvagad av malarian avled han en dryg månad senare.