| Torbjörn Ek | |
| Födelsedatum | 25 juni 1949 |
|---|---|
| Födelseplats | Ljusdal, Sverige |
| Dödsdatum | 18 augusti 2010 (61 år) |
| Dödsplats | Ljusdal, Sverige |
| Nation | Sverige |
| Sport | bandy, fotboll |
Torbjörn Ek, född 25 juni 1949 i Ljusdal, död 18 augusti 2010 i Ljusdal[1], var en svensk bandy- och fotbollsspelare. Han tillhörde de mer framgångsrika bandyspelarna i Sverige under 1970-talet och tidigt 1980-tal.[2]
Ek spelade bland annat för Ljusdals BK, Västerås SK och IFK Kungälv. Han var 15 år gammal när han debuterade i allsvenskan med Ljusdals BK, borta mot Edsbyn. Han skulle sedan under 23 år ha en elitkarriär i bandy med SM-guldet säsongen 1974/1975 som största merit. Han spelade 102 landskamper i svenska landslaget, på vilka han gjorde 89 mål. Han spelade sex VM-turneringar och tog sex VM-silver, spelade ett juniorvärldsmästerskap och utsågs till Årets man i svensk bandy två gånger (1970 och 1978).
Ek blev förbundskapten 1993 för Sveriges herrlandslag i bandy men ledde landslaget endast i en match (seger mot Norge). Efter en del kontroverser fick han lämna jobbet som förbundskapten. Efter det lämnade Ek helt bandyn som ledare. Ek avled 2010 på Ljusdals lasarett i cancer.
I fotboll startade Torbjörn Ek sin karriär för Ljusdals IF i division 3 1967. Han debuterade sedan för AIK mot Hammarby IF den 21 augusti 1971 och spelade för klubben fram till och med 1973. I AIK tog han allsvenskt silver 1972. Han spelade senare allsvensk fotboll 1975 med GIF Sundsvall.
Torbjörn Ek utbildade sig på GIH 1971-1973 och jobbade som gymnastiklärare 1973-1985. Han drev sin egen sportaffär (Sport-Ek) på Sturegatan i Västerås mellan åren 1985 och 1987, innan han arbetade på Svenska spel som distriktschef och senare kedjekundsansvarig.