Ulf Olsson (1951–2010)
| Ulf Olsson | |
| Född | Ulf Håkan Olsson 19 december 1951 Höör, Sverige |
|---|---|
| Död | 10 januari 2010 (58 år) Sundsvall, Sverige |
| Dödsorsak | Självmord[1] |
| Nationalitet |  Svensk |
| Känd för | Helénmordet |
| Åtal | Människorov, grov våldtäkt och mord[1] |
| Straff | Rättspsykiatrisk vård |
| Brottslig status | Avliden |
| Maka | Okänd (1982-83) Okänd (1985-86) |
| Barn | 1 |
Ulf Håkan Olsson[2], född 19 december 1951 i Höör i dåvarande Malmöhus län, död 10 januari 2010 i Sundsvall,[3] var en svensk dömd mördare. Olsson dömdes mot sitt nekande 2005 för två mord begångna 1989.[4]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ulf Olsson föddes i Höör, men flyttade till Hörby när han var fyra år. Han hade fyra syskon och blev misshandlad av föräldrarna samt mobbad i skolan. Tidigt i tonåren började Olsson rymma hemifrån och levde ibland i flera dagar i skogen. Han hoppade så småningom av skolan och började jobba som springpojke. Olsson blev inlagd på den psykiatriska kliniken i Lund där han behandlades i två månader och när han kom ut fick han jobb på en båt som gick mellan Brasilien och Japan. År 1976 gick han en kurs för blivande verktygsmakare i Malmö. I februari 1977 träffade Olsson en kvinna som han flyttade ihop med i Tyringe i norra Skåne. Under förhållandet misshandlade han flickvännen och sköt ihjäl deras hund på en skjutbana. Förhållandet tog slut 1980.[5]
Olsson träffade i början av 1980-talet en 16-årig flicka – han var då 13 år äldre än henne. Hon skulle senare bli hans första hustru. Olsson misshandlade även henne och sköt ihjäl deras katt. År 1982 gifte de sig, men förhållandet varade bara till året efter. Sommaren 1985 svarade han på en kontaktannons, som en 26-årig kvinna satt in i en lokaltidning. De gifte sig i december samma år och bodde hemma hos Olsson i Örkelljunga, dit han hade flyttat. Olsson var vid tiden med i hemvärnet och hade en Ak 4 som han, enligt senare förhör, skjutit ihjäl katten med. De skilde sig 1986 och Olsson flyttade till en liten stuga utanför Höör 1987.[5]
Under en personalfest 1989 träffade Olsson en 22-årig kvinna, som arbetade på samma företag i Höör. Efter att Olsson fått jobb i Vimmerby i Småland flyttade han dit 1990, och hon flyttade dit några månader senare. De fick en son tillsammans. Olsson avslutade förhållandet i februari 1991 efter att ha sett henne röka på balkongen, vilket han ogillade. Olsson bodde ensam kvar i Vimmerby och blev känd som enstöring. Han dömdes för skadegörelse efter att ha klistrat fast skruvar på vägarna och orsakat punkteringar på åtskilliga bilar. En vårdnadstvist utvecklades mellan Olsson och hans hustru där Olsson i TV berättade, att han inte fick träffa sin son.[5] År 1993 medverkade Olsson i SVT-dokumentären Kronofogden kommer av Tom Alandh som handlade om hur Kronofogden i Vimmerby arbetade.[6][7][8]
Dom, efterspel och död
[redigera | redigera wikitext]Ulf Olsson bodde i Vimmerby från 1990, året efter att han hade begått de två mord som han senare dömdes för, till dess att han greps den 24 juni 2004. Efter en dom på livstids fängelse i Lunds tingsrätt, som överklagades, dömdes Olsson i Hovrätten över Skåne och Blekinge den 5 juli 2005 till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för morden 1989 på Helén Nilsson och Jannica Ekblad. Trots domen fortsatte Olsson att hävda sin oskuld.[9] Olsson var även en av de misstänkta för försvinnandet av 6-åriga Jasmina Jasharaj 1997, men bevisningen var aldrig stark nog för att leda till åtal.[10]
Han gav år 2006, tillsammans med sin kusin Nina Ohlsson, ut en bok om sitt liv, Utan rättssäkerhet.[11]
Tidigt på morgonen den 10 januari 2010 påträffades Ulf Olsson död i sitt rum på Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall efter att ha begått självmord genom hängning.[12][13] Olsson hade tidigare på morgonen lagt ut ett avskedsbrev på sin blogg där han fortsatte att hävda sin oskuld och avslutade med: "Det bästa för mig är helt enkelt att bara få dö, än att sitta här som en levande död".[1][14]
TV-serie
[redigera | redigera wikitext]Mordet på Helen Nilsson och polisarbetet med att finna hennes mördare skildrades 2020 i TV-serien Jakten på en mördare. Rollen som Ulf Olsson spelas där av Magnus Schmitz.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Ohlsson, Nina; Olsson Ulf (2006). Utan rättssäkerhet. Bjärnum: Bokpro. Libris 10154588. ISBN 91-89336-35-6
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Bergfeldt, Carina (den 10 januari 2010). ”Ulf Olsson död – tog sitt liv”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6405053.ab. Läst 10 januari 2010.
- ^ ”Personrapport Ulf Olsson”. Ratsit. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402213317/http://www.ratsit.se/BC/ReportSmall.aspx?ID=LqclU-ZRj49bEI2GDS-Z_N-NVNvN7lssuqAatminet8. Läst 10 januari 2010.
- ^ Julander, Oscar; Mossberg, Ulf (10 januari 2010). ”Ulf Olsson har hittats död”. Expressen. Arkiverad från originalet den 13 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100113145426/http://www.expressen.se/Nyheter/1.1839636/ulf-olsson-har-hittats-dod. Läst 10 januari 2010.
- ^ Barkman, Tobias (2009). Jakten på en mördare. Stockholm: Bonnier. Libris 11204716. ISBN 9789100122829
- ^ [a b c] Cantwell, Oisín (28 november 2004). ”- Jag fick barn med Ulf Olsson”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10506431.ab. Läst 20 mars 2014.
- ^ ”Tsunamihjälpprojekt blir TV-dokumentär”. Sveriges Radio. 12 april 2005. Arkiverad från originalet den 25 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100125135358/http://www.sr.se/cgi-bin/malmo/nyheter/artikel.asp?artikel=594050. Läst 10 januari 2010.
- ^ Stenius, Yrsa (27 november 2004). ”Barndom i helvetet får ondskan att gro”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article249038.ab?service=print. Läst 10 januari 2010.
- ^ Petter Ovander, Johan Taubert (25 juni 2004). ”Han visade sitt hem i tv”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/yv6d7g/han-visade-sitt-hem-i-tv.
- ^ "En elak jävel" mördaren gick fri i 15 år, artikel av Karin Thunberg i SvD 2020-11-01. Läst 1 november 2020.
- ^ Hjortsman, Markus (28 november 2020). ”6-åriga Jasmina Jasharaj försvann i Sävsjö 1997 – fallet aldrig löst”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/6-ariga-jasmina-jasharaj-forsvann-i-savsjo-1997-fallet-aldrig-lost. Läst 18 december 2020.
- ^ Ohlsson, Nina; Olsson Ulf (2006). Utan rättssäkerhet. Bjärnum: Bokpro. Libris 10154588. ISBN 91-89336-35-6
- ^ Kristoffersson, Daniel; Näslund, Annsofie (11 januari 2010). ”Ulf Olsson knäcktes när han inte fick permission”. Expressen. Arkiverad från originalet den 13 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100113145919/http://www.expressen.se/Nyheter/1.1840064/ulf-olsson-knacktes-nar-han-inte-fick-permission. Läst 11 januari 2010.
- ^ Lindstedt 2011, s. 320.
- ^ Olsson, Ulf (2010), "Epilog" Arkiverad 13 januari 2010 hämtat från the Wayback Machine., blogginlägg 10 januari.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Barkman, Tobias (2009). Jakten på en mördare. Stockholm: Bonnier. Libris 11204716. ISBN 9789100122829
- Lindstedt Alf, red (2011). Nordisk kriminalkrönika: historiska fall (1. uppl.). Malmö: Svenska Polisidrottsförlaget i samarbete med Svenska polisidrottsförbundet. sid. 320. Libris 12453419. ISBN 978-91-975114-6-9
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Borg, Martin (2017). Brotten som skakade Sverige. Lund: Historiska media. sid. 121-148. Libris 20690797. ISBN 9789175455440