Väinö Kirstinä | |
Väinö Kirstinä, 1964. | |
Född | Väinö Antero Kirstinä 29 januari 1936[1] Tyrnävä, Finland |
---|---|
Död | 23 september 2007[1] (71 år) Helsingfors |
Begravd | Sandudds begravningsplats[2] |
Medborgare i | Finland |
Sysselsättning | Författare, poet, översättare |
Maka | Eila Kostamo (g. 1960–1966) Leena Kirstinä (g. 1966–2007) |
Barn | 2 |
Släktingar | Outi Alanko-Kahiluoto |
Utmärkelser | |
Kalevi Jäntti-priset (1962) Eino Leino-priset (1981) Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1992) Prix Eeva-Liisa-Manner (2005) | |
Redigera Wikidata |
Väinö Antero Kirstinä, född 29 januari 1936 i Tyrnävä, död 23 september 2007 i Helsingfors, var en finländsk författare.
Kirstinä avlade filosofie kandidatexamen 1963. Han debuterade 1961 med en samling traditionell naturlyrik men blev snart en av den experimentella modernismens främsta företrädare. Han slog igenom med diktsamlingen Luonnollinen tanssi (1965), vilken betecknats som en av årtiondets märkligaste arbeten inom den finska lyriken. Därefter framträdde han sparsamt; bland annat märks diktsamlingen Elämäni ilman sijaista (1977). Han gjorde sig även känd som diktanalytiker och som instruktör för nybörjarförfattare. Han utgav 2003 essäsamlingen Puutarhassa och 2005 Kirjailijan tiet.
Åren 1977–1982 var han länskonstnär i Tavastehus län.[3]
Han var sedan 1966 gift med professor Leena Kirstinä.
|