Vickersandbi | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Underordning | Midjesteklar Apocrita |
(orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Grävbin Andrenidae |
Släkte | Sandbin Andrena |
Art | Vickersandbi A. ovatula |
Vetenskapligt namn | |
§ Andrena ovatula | |
Auktor | Kirby, 1802[1] |
Synonymer | |
Vitklöversandbi[2] Andrena afzeliella (Kirby, 1802)[3] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Vickersandbi (Andrena ovatula) är ett sandbi inom familjen grävbin.[3]
Arten är ett litet bi, honan kan bli 9 till 10 mm lång, hanen 7 till 10 mm.[4] Kroppen är övervägande svart med smala, vita ränder på bakkanterna av tergiterna, segmenten på bakkroppens ovansida.[4][5]
Vickersandbi beskrevs av William Kirby 1802.[3] Många auktoriteter behandlar taxonet A. albofasciata som synonym till A. ovatula medan andra behandlar den som den egna arten vitklöversandbi (A. albofasciata, Thomson, 1870).[6][2][7].
I Europa finns arten upp till 61°N[4], västerut till sydvästra Irland och över England och Wales (inklusive Scillyöarna) österut till Turkiet samt vidare genom Centralasien till Kina. Den har även påträffats i Nordafrika.[5] Arten har funnits i Finland, men är nu klassificerad som nationellt utdöd ("RE") där.[8] I Sverige har arten påträffats fyra gånger, i Skåne, Småland och på Öland.[9]
Vickersandbiet gräver sina bogångar i många olika habitat, som ängar, gräsmattor, vid dammar samt grus- sand- och lertäkter. Till skillnad från många andra sandbin är det inte särskilt specialiserat vad gäller födoval, utan flyger till många blommande växter bland ärtväxter, korgblommiga och korsblommiga växter. Arten hinner med två generationer per år, en under vår och försommar, en under sensommar och höst.[4] Som alla sandbin är arten solitär, men de grävda larvbona kan anläggas i stora kolonier, gärna i solbelysta sluttningar.[5] Den parasiteras av gökbiet Nomada rhenana.[4]