Victor Gram | |
Tid i befattningen 15 november 1962–2 februari 1968 | |
Monark | Frederik IX |
---|---|
Företrädare | Poul Hansen |
Efterträdare | Erik Ninn-Hansen |
Född | Victor Bernhard Gram 30 januari 1910 Højby socken, Danmark |
Död | 12 februari 1969 (59 år) |
Politiskt parti | Socialdemokratiet |
Yrke | Silversmed, politiker |
Ministär | Regeringen Jens Otto Krag I & Regeringen Jens Otto Krag II |
Maka | Ella Karina Nielsen (gifta 1930) |
Victor Bernhard Gram, född 30 januari 1910 i Højby socken, död 12 februari 1969 i Köpenhamn, var en dansk socialdemokratisk politiker och försvarsminister i Jens Otto Krags regeringar 1962-1968.
Victor Gram var son till kyrkogårdsskötaren och trädgårdsmästaren Carl Christian Gram (1881-1953) och Bodil Marie Christensen (1879-1938).[1] Han lämnade folkskolan efter konfirmationen och arbetade på flera fabriker i Fredericia (1924-1930).[1] Han var därefter silversmed på C. M. Cohrs fabrik (1930-1937).[1] Han gick med i Danmarks Socialdemokratiske Ungdom (DSU) som sextonåring och var förbundsordförande i Fredericia (1930-1936) samt styrelseledamot i förbundsstyrelsen från 1934.[1] Han var även ledamot i Socialdemokratiets partistyrelse (1935-1946) och verkställande utskott (1937-1946) samt förbundssekreterare (1937-1942) och sedermera förbundsordförande i DSU (1942-1946).[1] Som förbundssekreterare hörde han till den yngre generationen av socialdemokrater med en starkt positiv hållning gentemot det danska försvaret och agiterade för att DSU:s medlemmar skulle sträva efter att bli befälhavare.[1]
Gram blev vald till Folketinget första gången 1943 för Fredericias valkrets. Han var bl.a. ledamot i Den Parlamentariske Kommission, som granskade om politiker och ämbetsmän hade begått landsförräderi under den tyska ockupationen av Danmark 1940-1945.[1] Han var även ledamot i 1948 års försvarsutredning, chef för Forsvarets oplysnings- og velfærdstjeneste (1951-1962) och redaktör av tidskriften Folk og Forsvar (1952-1954).[1] Från 1955 var han ledamot i försvarsutskottet och från 1960 i utrikesnämnden. Han spelade en stor roll som ordförande för de försvarspolitiska förhandlingarna som ledde till en parlamentarisk överenskommelse 1960.[1] Därutöver var han även ledamot i Grönlandskommissionen, grönlandsutskottet (från 1950) och Nordiska rådet (1953).[2]
Gram utsågs till försvarsminister i november 1962 och kom att realisera det försvarspolitiska avtal som han själv hade varit med om att utforma.[3] Det innebar bland annat större satsningar på försvaret, sänkning av värnplikten till 12 månader, satsningar på professionellt utbildad personal samt införskaffande av raketer som kunde utrustas med kärnstridsspetsar (Honest John).[3][4] Dessutom påbörjades ett samarbete mellan den danska armén och tyska Bundeswehr.[5] I och med avtalet rådde det under Grams mandatperiod ett lugn kring försvarspolitiken, endast Danmarks Kommunistiske Parti hade röstat emot det.[4] Han avgick i samband med att Socialdemokratiet förlorade valet 1968 och återvände till Folketinget. Han dog året därpå.