Vägran handlar om att säga nej till en handling.[1] Det är ett viljeyttring och fungerar som ett negativt svar i en samarbetsprocess. En vägran är motsatsen till att acceptera något.
En vägran kan utformas som ett negativt yttrande, alternativ som en utebliven handling. Ordet kan även används i överförd betydelse, som när en maskin eller ett föremål "vägrar" fungera.[2]
Ordet vägran har samma ordstam som väga (se våg). I båda fallen handlar handlingen om att kompensera och kämpa emot något,[3] och i fallet med vågen syftar det på motvikten som finns i den ena vågskålen. Ordet finns i svensk skrift sedan åtminztone 1524, äldst i stavningsformen veigr- eller vegr-.[3] En person som vägrar kan benämnas vägrare, exempelvis när man vägrar bära vapen (vapenvägran).[4] Genom att vägra kan man förvägra någon något.[4]
En vägran kan ses som en politisk handling, eftersom den motsätter sig samarbete i ett visst sammanhang eller ett visst syfte. Ett nekande är en sorts vägran att instämma i sanningshalten i ett påstående.[5]