Wilhelm Höttl

Wilhelm Höttl
Sturmbannführer
Född19 mars 1915
Wien, Österrike-Ungern
Död27 juli 1999 (84 år)
Bad Aussee, Steiermark, Österrike
BegravningsplatsFriedhof Altaussee i Altaussee
Inträde1 februari 1934
Tjänstetid1934–1945
BefälByråchef inom avdelning VI inom Reichssicherheitshauptamt
Utmärkelser Krigsförtjänstkorset av första klassen med svärd

Wilhelm Georg Höttl, född 19 mars 1915 i Wien, död 27 juli 1999 i Bad Aussee, var en österrikisk SS-Sturmbannführer[1][a] och promoverad filosofie doktor. Han var chef inom avdelning VI inom Reichssicherheitshauptamt (RSHA), Tredje rikets säkerhets- och underrättelseministerium.[2] Höttl var även tillförordnad chef för Ausland-SD:s underrättelsetjänst och kontraspionage i centrala och sydöstra Europa.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Höttl var son till guldsmeden Johann Baptist Höttl (1876–1948) och dennes hustru Maria Georgia Josefina, född Renner (1882–1962). Höttl gick med i SS den 1 februari 1934 (SS-nummer 309 510).[3] Den 1 maj 1938 blev han retroaktivt medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) (medlemsnummer 6 309 016).[4]

År 1938 avlade Höttl doktorsexamen i historia vid Wiens universitet med avhandlingen Die Anfänge der deutschen Turnerbewegung und die Untersuchung gegen Jahn und seine Mitkämpfer (Begynnelsen till den tyska gymnastikrörelsen och utredningen mot Jahn och hans medkämpar).

År 1944 kommenderades Höttle till Ungern, där han samarbetade med Sondereinsatzkommando Eichmann i förföljelsen av judarna.[5]

Efter andra världskriget

[redigera | redigera wikitext]

Den 12 maj 1945 greps Höttl i närheten av Altaussee i Salzkammergut. Vid Nürnbergprocessen 1945–1946 utgjorde han ett av åklagarsidans vittnen. Under efterkrigstiden rekryterades Höttl till den amerikanska underrättelsetjänsten CIC.[1][6] Därtill grundade han år 1952 Privatmittelschule Bad Aussee i Steiermark.[7]

I samband med rättegången mot Adolf Eichmann i Jerusalem år 1961 beskrev Höttl denne som "dödens speditör".[8]

År 1995 erhöll Höttl – trots högljudda protester från förintelseöverlevare – Land Steiermarks hedersutmärkelse i guld.[9]

År 1997 utgav Höttl självbiografin Einsatz für das Reich.[1]

Wilhelm Höttl kom aldrig att ställas inför rätta för sina misstänkta krigsförbrytelser under andra världskriget.

Befordringshistorik

[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Wilhelm Höttls utmärkelser[10]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • 1937 – Die Anfänge der deutschen Turnerbewegung und die Untersuchung gegen Jahn und seine Mitkämpfer, dissertation, Universität Wien
  • 1950 – Walter Hagen (pseudonym): Die geheime Front. Organisation, Personen und Aktionen des deutschen Geheimdienstes. Nibelungen-Verlag, Linz
  • 1955 – Walter Hagen (pseudonym): Unternehmen Bernhard. Ein historischer Tatsachenbericht über die größte Geldfälscheraktion aller Zeiten. Welsermühl Verlag, Wels und Starnberg
    • Höttl, Wilhelm (1955) (på engelska). Hitler's paper weapon. London: Rupert Hart-Davis. Libris 196701 
  • 1997 – Höttl, Wilhelm (1997) (på tyska). Einsatz für das Reich. Koblenz: S. Bublies. Libris 7005171. ISBN 3926584416 
  • 2003 - Höttl, Wilhelm (på engelska). The secret front: Nazi political espionage, 1938-1945. New York: Enigma Books. Libris 22701185. ISBN 1929631073 

Om Höttl

[redigera | redigera wikitext]
  • 2016 - Lowry, Keith (2016) (på engelska). Höttlland: how and why an educated man became and remained a Nazi. [Place of publication not identified]: Keith Lowry. Libris bt9731dd8g5mtvr6. ISBN 9783000515675 

Kommentarer

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Några källor gör gällande att Wilhelm Höttl uppnådde tjänstegraden SS-Obersturmbannführer, se till exempel Riegler, Thomas (4 december 2013). ”Wie der US-Geheimdienst Ex-Nazis anheuerte und so die FPÖ-Gründung förderte” (på tyska). Profil (Profil Redaktion GmbH). ISSN 1022-2111. https://www.profil.at/oesterreich/wie-der-us-geheimdienst-ex-nazis-anheuerte-und-so-die-fpoe-gruendung-foerderte/400864754. Läst 4 februari 2025. 

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] Klee 2007, sid. 264.
  2. ^ Wildt 2009, sid. 206.
  3. ^ Bundesarchiv R 9361-III/531671
  4. ^ Bundesarchiv R 9361-VIII KARTEI/11661557
  5. ^ Wildt 2009, sid. 210.
  6. ^ Breitman, Richard (april 2001). ”Records of the Central Intelligence Agency (RG 263)”. Interagency Working Group (IWG). The U.S. National Archives and Records Administration. https://www.archives.gov/iwg/declassified-records/rg-263-cia-records/rg-263-report.html. Läst 4 februari 2025. 
  7. ^ ”Ernst Kaltenbrunners Alpeninszenierung des Endes: Totes Gebirge” (på tyska). Berliner Zeitung (Berliner Verlag). 23 april 2005. ISSN 0947-174X. https://www.berliner-zeitung.de/ernst-kaltenbrunners-alpeninszenierung-des-endes-totes-gebirge-li.6762. Läst 4 februari 2025. 
  8. ^ ”ISRAEL / EICHMANN-PROZESS: Das Labyrinth” (på tyska). Der Spiegel (Hamburg: Spiegel-Verlag) (36). 29 augusti 1961. ISSN 0038-7452. https://www.spiegel.de/politik/das-labyrinth-a-777886bf-0002-0001-0000-000043365887?context=issue. Läst 4 februari 2025. 
  9. ^ ”André Heller "mit dem bösen Blut": Erinnerungen an die Schulzeit in der Privatschule des SS-Obersturmbannführers Höttl” (på tyska). Der Standard (STANDARD Verlagsgesellschaft m.b.H.). 29 december 2005. ISSN 1563-5430. https://www.derstandard.at/story/2031027/andre-heller-mit-dem-boesen-blut. Läst 4 februari 2025. 
  10. ^ Ailsby 2008, sid. 78.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata