Wilhelm Joseph von Wasielewski | |
Wilhelm Joseph von Wasielewski, 1897. | |
Född | Joseph Wilhelm von Wasielewski[1] 17 juni 1822[2][3][4] Gdańsk[5] |
---|---|
Död | 13 december 1896[1] (74 år) Sondershausen[1], Tyskland |
Medborgare i | Konungariket Preussen[6] och Tyska riket |
Utbildad vid | Hochschule für Musik und Theater „Felix Mendelssohn Bartholdy“ Leipzig, [1] |
Sysselsättning | Dirigent, kontrabasist[5], musikograf[5], författare[7], violast, musikvetare, violinist[8], musikhistoriker[8] |
Arbetsgivare | Gewandhausorkestern Leipzig (1846–1850)[1] Städtischer Musikverein zu Düsseldorf (1850–1852)[1] |
Maka | Alma von Wasielewski (g. 1852–1871) Hedwig von Wasielewski (g. 1874–) |
Barn | Waldemar von Wasielewski (f. 1875) Wilhelm Traugott von Wasielewski (f. 1878) |
Redigera Wikidata |
Wilhelm Joseph von Wasielewski, född 17 juni 1822 i Grossleesen nära Danzig, död 13 december 1896 i Sondershausen, var en tysk musikhistoriker.
Efter studier vid musikkonservatoriet i Leipzig och för Ferdinand David var von Wasielewski violinist i Gewandhaus i Leipzig och medarbetare i flera tidningar, tills han av Robert Schumann kallades till konsertmästare i Düsseldorf 1850. Därefter verkade han som dirigent i Bonn 1852–55 och 1869–84, men arbetade för övrigt huvudsakligen som musikhistoriker i en serie monografier, bland vilka Robert Schumann (1858; fjärde upplagan 1906), Die Violine und ihre Meister (1869; femte upplagan 1910) samt Geschichte der Instrumentalmusik im 16. Jahrhundert (1878) är de yppersta. För övrigt märks Ludwig van Beethoven (två band, 1888), Das Violoncell und seine Geschichte (1889; andra upplagan 1911), Carl Reinecke (1892) och Aus siebzig Jahren: Lebenserinnerungen (1897).
|