Ängsbandbi
| Ängsbandbi | |
 Ängsbandbi, hona. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Halictus |
| Art | Ängsbandbi Seladonia tumulorum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Seladonia tumulorum | |
| Auktor | (Linné, 1758) |
| Synonymer | |
|
Apis tumulorum Linnaeus, 1758[1] Halictus ferripennis Cockerell, 1929[2] Halictus tumulorum (Linnaeus, 1758)[2] Metallbandbi[1] | |
.jpg) Ängsbandbi, hane. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Ängsbandbi (Seladonia tumulorum) är en biart som först beskrevs av Carl von Linné 1758.[1][3] Det ingår i familjen vägbin (Halictidae) och släktet Seladonia (tidigare fördes den till släktet bandbin).[3][1] Inga underarter finns listade.[4]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Ett slankt bi med metalliskt grönt huvud och mellankropp. Antennerna är helmörka hos honan, mörka med större delen av undersidan gul hos hanen. Hanen har även blekgula käkar och överläpp.[a] Benen är mörka, men hos hanen med gula fält. Tergiternas[b] bakkanter har som vanligt hos bandbin vita hårband, även om behåringen hos hanen är mer otydlig. Honan blir 6 till 8 mm lång, hanen 7 till 8 mm.[5]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Ängsbandbiet är generalist både vad gäller födokällor (den hämtar näring från 14 olika växtfamiljer[6]) och habitat, där den kan förekomma både i skog och öppna marker.[5] Den tycks emellertid vara vanligast i öppna landskap på sand- eller kalkjordar[7], och kan även förekomma i samhällen[2].
Övervintrande honor kommer fram i april, hanarna syns från juli.[2]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Arten anses vara primitivt eusocialt: Den övervintrande honan gräver på våren ut ett bo i form av en 5 till 20 cm lång tunnel, där de 6 till 9 horisontella larvcellerna inrättas i direkt anslutning till gången, utan några förbindelsegångar.[5][7] När boet är klart och honan börjat få avkomma, utgörs den första kullen främst av honor, som visserligen kan para sig, men inte får någon avkomma. De fungerar i stället som arbetare i boet. Endast 2 till 3 av individerna i kullen är hanar. I den andra kullen produceras både hanar och fertila honor. De senare övervintrar efter de parat sig. Arten är långlivad för att vara ett bi; det förekommer att drottningarna övervintrar två gånger.[7] Boparasit är mellanblodbi, vars hona lägger sitt ägg i ängsbandbiets larvcell efter det hon ätit upp värdägget eller dödat värdlarven, så att hennes egen larv ostört kan leva av den insamlade maten.[5]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten finns i Palearktis. För de olika underarternas utbredning, se nedan under "Underarter".[2]
I Sverige finns arten i Götaland och Svealand, samt mera spritt längs Norrlandskusten, med fynd ända upp till Överkalix.[5] I Finland förekommer den främst i södra och mellersta delarna av landet, även om fynd har gjorts ända upp i Lappland.[8]
Taxonomi
[redigera | redigera wikitext]Arten överfördes från släktet Halictus till Seladonia efter forskningsrapporter från Pauly et al. 2015 och Rasmont et al. 2017.[2][1] Ändringen har dock inte slagit igenom överallt.[3] I den här artikeln används emellertid det nya namnet.
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Arten har fyra underarter:
- Seladonia tumulorum tumulorum, nominatunderarten, som finns i Europa från Brittiska öarna till Ural i öster, samt från Pyreneerna, Alperna och Grekland i söder till 67°N i Norden i norr.
- Seladonia tumulorum kyrnos, som bara finns i Korsikas berg,
- Seladonia tumulorum oros, som bara finns i bergen i Grekland, och
- Seladonia tumulorum higashi, som förekommer i Kina, Nordkorea, Ryssland (södra Sachalin, kring Ussurifloden och i Primorje kraj) samt i Japan (Hokkaido och norra Honshu).[2]
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]-
Hona. -
Hane som har fångats av en fältkrabbspindel.
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”Ängsbandbi Seladonia tumulorum (Linnaeus, 1758)”. Taxonomi. 2024. https://artfakta.se/taxa/103141/taxonomi. Läst 12 januari 2025.
- ^ [a b c d e f g] Michez, D., Nieto, A. & Pauly, A. 2013 (2024) Seladonia tumulorum (formerly as Halictus tumulorum) . Från: IUCN 2013 (2024). IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 12 januari 2025.
- ^ [a b c] ”Halictus tumulorum (Linnaeus, 1758)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=757865#null. Läst 5 december 2022.
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/halictus+tumulorum/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b c d e] ”Ängsbandbi Seladonia tumulorum (Linnaeus, 1758)”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103141/information. Läst 12 januari 2025.
- ^ ”Furchenbienen: Halictus tumulorum” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-htumu.htm. Läst 5 december 2022.
- ^ [a b c] G. W. Allen (Januari 2012). ”Halictus tumulorum (Linnaeus, 1758)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/index.php/bee/halictidae/halictus-tumulorum. Läst 5 december 2022.
- ^ Juho Paukkunen (2019 (2024)). ”ängsbandbi (Seladonia tumulorum)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204353. Läst 12 januari 2025.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Ängsbandbi.
