Ärttapetserarbi

Ärttapetserarbi Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Buksamlarbin Megachilidae
Släkte	Tapetserarbin Megachile
Undersläkte	Xanthosarus[2]
Art	Ärttapetserarbi Megachile circumcincta
Vetenskapligt namn
§ Megachile circumcincta
Auktor	(Kirby, 1802)
Synonymer
Megachile giliae Cockerell, 1906[3] Apis circumcincta Kirby, 1802[3]
Video av bobyggande hona (dansk text)
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Ärttapetserarbi (Megachile circumcincta) är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Ärttapetserarbi ingår i släktet tapetserarbin, och familjen buksamlarbin.^[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[5]

Beskrivning

Mandiblerna^[a] har fyra tänder hos båda könen.^[6] Vingarna är halvgenomskinliga med bruna ribbor, som är mörkare hos hanen.^[7] Arten har brunaktig till gulbrun päls på huvudet och mellankroppens ovansida, medan mellankroppens sidor har ljus päls. Bakkroppens tre första tergiter^[b] har även de brunaktig till gulbrun päls. De tre sista tergiterna är svarthåriga. Hannen har dessutom clypeus^[c] (munskölden) täckt med ljusa hår. På buken har honan en scopa, en borste för polleninsamling som är övervägande rödhårig, även om den främre delen kan ha ett inslag av brunt.^[7] Artdatabanken uppger dock att de två bakersta segmenten av scopa:n skulle vara svarta^[6], vilket förnekas av C. S. Sheffield et al^[7]. Hos hanen har tergiterna 3 till 5 otydliga, vita band längs bakänden, på tergit 3 endast vid sidorna.^[7] Några sådana band saknas hos honan.^[6] Kroppslängden är 10 till 13 mm hos honan, 10 till 11 mm hos hanen.^[7]

Taxonomi

Arten och dess synonym Megachile giliae antogs tidigare vara skilda arter, av vilka Megachile giliae endast fanns i Nordamerika, men 2011 visade ett forskarlag lett av Cory S. Sheffield, bland annat med hjälp av genetisk analys, att Megachile giliae var en juniorsynonym till Megachile circumcincta.^[7] Dessa rön har numera (skrivet 2023) accepterats av forskarsamhället.^{[8][9][10][1]}

Ekologi

Habitatet varierar mellan gräsmarker, sanddyner, hedområden, skogar samt kulturlandskap som vägrenar, sandtäkter, ruderatområden, parker och trädgårdar.^[6][11] Arten hämtar pollen från ärtväxter (käringtandssläktet, vickerarter, puktörnen) och klockväxter (blåklockor). Nektar kan den även hämta från rosväxter (björnbär). Flygtiden varar från slutet av maj till Juli/augusti.^[6][11]

Fortplantning

Som alla tapetserarbin är arten solitär^[12]; honan bygger sina larvbon i gångar i murkna träd, iunder stenar eller i kal eller glesbevuxen sand- och moränjord.^[6] I bogångarna ligger larvcellerna på rad efter varandra, var och en med ett ägg och näring i form av pollen.^[12] Bogångarna kläs med bladbitar som honan bitit av från björkar eller rosor.^[6] Det förekommer att larvcellerna parasiteras av kägelbina långkägelbi, ängskägelbi, konkägelbi och rostkägelbi, vars honor lägger ägg i larvbona, ett i varje.^[1] De resulterade larverna dödar värdägget eller -larven, och lever sedan av den insamlade näringen.^[13]

Utbredning

Arten har en vidsträckt utbredning, och förekommer i norra till mellersta Holoarktis. I Nordamerika finns den i västra Kanada norrut till de subarktiska delarna av Northwest Territories och Yukon samt Alaska i USA.^[1] I Palearktis finns den från Europa, där den förekommer från Iberiska halvön i söder till Fennoskandia i norr, och från Storbritannien i väster till Iran, Sibirien och Mongoliet i öster.^[1][6][11]

I Sverige finns arten i nästan hela landet, från Skåne i söder till Lule lappmark i norr.^[6]

I Finland förekommer den på samma sätt i stora delar av landet, från Åland och sydkusten norrut till Finland (trakten av Torneå och vid Kemi träsk) samt i Norra Österbotten (i Oulanka nationalpark).^[14]

Arten är inte rödlistad, utan klassificerad som livskraftig (LC) både globalt^[1], i Sverige^[6] och i Finland^[15].

Kommentarer

1. Mandibler är ett annat namn för de sidleds pariga käkarna hos (bland annat) en insekt med bitande mundelar. De är ofta försedda med en eller flera taggar på varje skänkel; dessa taggar kallas i regel "tänder".
2. Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
3. Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum, också känd som överläppen.

Källor

1. ^ [ ] Dewulf, A. & Praz, C. 2014 Megachile circumcincta . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 december 2023.
2. ”Megachile circumcincta (Kirby, 1802)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Megachile+circumcincta&guide=Megachilidae_genera&flags=subgenus:. Läst 28 november 2023. 
3. ^ [ ] ”Megachile circumcincta (Kirby, 1802)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=761238#null. Läst 10 december 2023. 
4. Cederberg, Björn (2006). ”Megachile circumcincta (Kirby, 1802) | ärttapetserarbi”. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103219/details?lang=sv. Läst 10 december 2023. 
5. Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A. (red) (2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/details/species/id/6969357. Läst 8 september 2013. 
6. ^ [ ] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Megachile circumcincta Ärttapetserarbi”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103219/detaljer. Läst 10 december 2023. 
7. ^ [ ] Cory S. Sheffield, Claudia Ratti, Laurence Packer och Terry Griswold (2011). ”Leaf cutter and Mason Bees of the Genus Megachile Latreille (Hymenoptera; Megachilidae) in Canada and Alaska.” (på engelska). Canadian Journal of Arthropod Identification (18). https://www.researchgate.net/publication/237841739_Leafcutter_and_mason_bees_of_the_genus_Megachile_Latreille_Hymenoptera_Megachilidae_in_Canada_and_Alaska/link/00b495336ea0ce2bd3000000/download?_tp=eyJjb250ZXh0Ijp7ImZpcnN0UGFnZSI6InB1YmxpY2F0aW9uIiwicGFnZSI6InB1YmxpY2F0aW9uIn19. Läst 11 december 2023. 
8. ”Megachile giliae Cockerell, 1906” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=761500#null. Läst 12 december 2023. 
9. ”Megachile circumcincta (Kirby, 1802)” (på engelska). Global Biodiversity Information Facility (GBIF). 2023. https://www.gbif.org/species/1336564. Läst 12 december 2023. 
10. (på engelska) Map of Megachile circumcincta. Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Megachile+circumcincta&flags=subgenus:. Läst 12 december 2023. 
11. ^ [ ] G R Else (2012). ”Megachile circumcincta (Kirby, 1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/bee/megachilidae/megachile-circumcincta. Läst 10 december 2023. 
12. ^ [ ] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Tapetserarbin Megachile”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/Megachile-1005539/detaljer. Läst 28 november 2023. 
13. Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Kägelbin Coelioxys”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/coelioxys-1005538. Läst 18 november 2023. 
14. ”Megachile circumcincta – Bläddra observationer”. Finlands artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=204657&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 10 december 2023. 
15. Juho Paukkunen (2019). ”ärttapetserarbi (Megachile circumcincta)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204657. Läst 10 december 2023. 

Externa länkar