Ärttapetserarbi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Egentliga insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Överfamilj | Bin Apoidea |
Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
Släkte | Tapetserarbin Megachile |
Undersläkte | Xanthosarus[2] |
Art | Ärttapetserarbi Megachile circumcincta |
Vetenskapligt namn | |
§ Megachile circumcincta | |
Auktor | (Kirby, 1802) |
Synonymer | |
Megachile giliae Cockerell, 1906[3] | |
Video av bobyggande hona (dansk text) | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Ärttapetserarbi (Megachile circumcincta) är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Ärttapetserarbi ingår i släktet tapetserarbin, och familjen buksamlarbin.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Mandiblerna[a] har fyra tänder hos båda könen.[6] Vingarna är halvgenomskinliga med bruna ribbor, som är mörkare hos hanen.[7] Arten har brunaktig till gulbrun päls på huvudet och mellankroppens ovansida, medan mellankroppens sidor har ljus päls. Bakkroppens tre första tergiter[b] har även de brunaktig till gulbrun päls. De tre sista tergiterna är svarthåriga. Hannen har dessutom clypeus[c] (munskölden) täckt med ljusa hår. På buken har honan en scopa, en borste för polleninsamling som är övervägande rödhårig, även om den främre delen kan ha ett inslag av brunt.[7] Artdatabanken uppger dock att de två bakersta segmenten av scopa:n skulle vara svarta[6], vilket förnekas av C. S. Sheffield et al[7]. Hos hanen har tergiterna 3 till 5 otydliga, vita band längs bakänden, på tergit 3 endast vid sidorna.[7] Några sådana band saknas hos honan.[6] Kroppslängden är 10 till 13 mm hos honan, 10 till 11 mm hos hanen.[7]
Arten och dess synonym Megachile giliae antogs tidigare vara skilda arter, av vilka Megachile giliae endast fanns i Nordamerika, men 2011 visade ett forskarlag lett av Cory S. Sheffield, bland annat med hjälp av genetisk analys, att Megachile giliae var en juniorsynonym till Megachile circumcincta.[7] Dessa rön har numera (skrivet 2023) accepterats av forskarsamhället.[8][9][10][1]
Habitatet varierar mellan gräsmarker, sanddyner, hedområden, skogar samt kulturlandskap som vägrenar, sandtäkter, ruderatområden, parker och trädgårdar.[6][11] Arten hämtar pollen från ärtväxter (käringtandssläktet, vickerarter, puktörnen) och klockväxter (blåklockor). Nektar kan den även hämta från rosväxter (björnbär). Flygtiden varar från slutet av maj till Juli/augusti.[6][11]
Som alla tapetserarbin är arten solitär[12]; honan bygger sina larvbon i gångar i murkna träd, iunder stenar eller i kal eller glesbevuxen sand- och moränjord.[6] I bogångarna ligger larvcellerna på rad efter varandra, var och en med ett ägg och näring i form av pollen.[12] Bogångarna kläs med bladbitar som honan bitit av från björkar eller rosor.[6] Det förekommer att larvcellerna parasiteras av kägelbina långkägelbi, ängskägelbi, konkägelbi och rostkägelbi, vars honor lägger ägg i larvbona, ett i varje.[1] De resulterade larverna dödar värdägget eller -larven, och lever sedan av den insamlade näringen.[13]
Arten har en vidsträckt utbredning, och förekommer i norra till mellersta Holoarktis. I Nordamerika finns den i västra Kanada norrut till de subarktiska delarna av Northwest Territories och Yukon samt Alaska i USA.[1] I Palearktis finns den från Europa, där den förekommer från Iberiska halvön i söder till Fennoskandia i norr, och från Storbritannien i väster till Iran, Sibirien och Mongoliet i öster.[1][6][11]
I Sverige finns arten i nästan hela landet, från Skåne i söder till Lule lappmark i norr.[6]
I Finland förekommer den på samma sätt i stora delar av landet, från Åland och sydkusten norrut till Finland (trakten av Torneå och vid Kemi träsk) samt i Norra Österbotten (i Oulanka nationalpark).[14]
Arten är inte rödlistad, utan klassificerad som livskraftig (LC) både globalt[1], i Sverige[6] och i Finland[15].
|