Émilien de Nieuwerkerke | |
![]() Émilien de Nieuwerkerke, 1861. | |
Född | 16 april 1811[1][2][3] Paris[3] |
---|---|
Död | 16 januari 1892[1][2][3] (80 år) Gattaoila, Italien |
Begravd | cimitero monumentale di Lucca |
Medborgare i | Frankrike[4] |
Utbildad vid | Collège Stanislas de Paris École de cavalerie de Saumur ![]() |
Sysselsättning | Skulptör[3], målare[3], politiker[5], konstsamlare[3] |
Befattning | |
Direktör för musées de France (1850–1852) Conseiller général de l'Aisne (1856–1870) Senator i andra franska kejsardömet (1864–1870)[5] | |
Maka | Marie-Thecla de Monttessuy[6] |
Partner | Mathilde Bonaparte |
Utmärkelser | |
Storofficer av Hederslegionen[7] Storkors av Leopoldorden Meschidie-orden Storkorset av Ekkronans orden Storkorset av Karl III:s orden Kommendör med stora korset av Vasaorden Storkors av Obefläckade avlelsens orden Järnkroneorden Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden | |
Redigera Wikidata |
Alfred Émilien O'Hara de Nieuwerkerke, född den 16 april 1811 i Paris, död den 16 januari 1892 i Gattaiola nära Lucca, var en fransk greve och skulptör.
Nieuwerkerke, som började som dilettant, utförde 1845 en ryttarstaty av Vilhelm av Oranien (framför kungliga palatset i Haag), därefter en stod av Cartesius (i Haag och i Tours) och en av Napoleon I (i Lyon 1852) samt byster av Napoleon III och personer vid hans hov.
Nieuwerkerke blev 1849 generaldirektör för nationalmuseerna, ledde 1863 omorganisationen av École des beaux-arts, blev 1864 senator och så vidare. Med kejsardömets fall förlorade Nieuwerkerke sina ämbeten och sitt inflytande.
|