Nils Ferlin ble født i Karlstad i Värmland der faren arbeidet i avisa Nya Wermlands-Tidningen. I 1908 flyttet familien til Filipstad og faren startet sin egen avis. Faren døde imidlertid bare et år seinere, og familien måtte flytte til enklere boforhold i industriområdet for at Nils skulle kunne fortsette skolegangen fram til han var 16 år.
Ferlin hadde også en kort karriere som skuespiller. Han debuterte som 17-åring i Salomé av Oscar Wilde og fortsatte i en omreisende teatertropp. Han var også en av elevene ved Elin Svenssons teaterskola i Stockholm.[13]
Selv om mange av Ferlins dikt er melankolske, inneholder de også mye humor. Flere av dem er tonesatt og ble tidlig populære viser, for eksempel Valsmelodi, som er et angrep på musikkindustrien. Han solgte over 300 000 diktsamlinger i løpet av livet og betegnes fortsatt som en folkekjær poet I Sverige. Han kan også regnes med blant «Klarabohemerna» («Bröderna i Klara»), innflyttede arbeiderforfattere som holdt til i Klarakvarteren i Stockholm i første halvdel av 1900-tallet.
Det er flere statuer av Nils Ferlin I Sverige: én i Filipstad der han er framstilt sittende på en benk, én på bytorget i Karlstad som viser ham stående på et bord, og én ved Klara kyrka i Stockholm der dikteren tenner en sigarett.
^«Nils Ferlin» (på svensk). Svensk filmdatabas - SFdb. Besøkt 30. mars 2020.
^«Elin Maria Svensson». sok.riksarkivet.se. Riksarkivet (Sverige). Besøkt 30. mars 2020. «Till (Elin Svenssons) första elever hörde John Ekman och Sigurd Wallén, som beskriver henne som ”en liten dam med energiskt utseende och ett par kloka genomträngande ögon” (Wallén). Andra skådespelare som gick i S:s skola var Elof Ahrle, Lars Egge, som blev chef för Stora teatern i Göteborg, den mest som buskisaktör kände John Elfström och den sedermera vid Dramaten verksamme Georg Funkquist. Även manusförfattaren Harald Beijer, skalden Nils Ferlin och konstnären Einar Nerman (bd 26) hörde till S:s elever.»
^«Sången om Stockholm (1947)» (på svensk). Svensk filmdatabas - SFdb. Besøkt 30. mars 2020. «Janne möter en kväll vännen Anders Börje, som presenterar honom för Nils Ferlin. De har trevligt tillsammans alla tre och innan Janne går, ger Nils honom en dikt. Janne börjar genast fundera på en tonsättning av dikten.»