31 Crateris

31 Crateris
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Korpen
Rektascension	12^t 00^m 51,16003^s[1]
Deklination	-19° 39′ 32,3350″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+5,19 – 5,23 (V)[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	B1.5 V + ?[3]
B–V	+1,153 ± 0,005[2]
Variabeltyp	Misstänkt förmörkelsevariabel (ELL)
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	3,00 ± 7,4[4] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: -16,17 ± 0,53[4] mas/år Dek.: 6,81 ± 0,28[4] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	1,03 ± 0,53[4]
Avstånd	ca 3 000 lå (ca 1 000 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	+0,63[2]
Detaljer
Massa	15,5[3] M☉
Radie	10,2[4] R☉
Luminositet	52 262[3] L☉
Temperatur	23 700[3] K
Andra beteckningar
ALS 14812, BD-18 3295, FAUST 2981, FK5 2961, GSC 06097-01648, HD 104337, HIC 58587, HIP 58587, HR 4590, 2MASS J12005117-1939325, PPM 225249, SAO 157042, TD1 16009, TYC 6097-1648-1, uvby98 100104337, V* TY Crv, [DBA2001] FA29, Gaia DR2 3518794554458428160 [5]

31 Crateris, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna,^[6] belägen i den östra delen av stjärnbilden Korpen och har även variabelbeteckningen TY Corvi.^[2] Den har en kombinerad skenbar magnitud som varierar 5,19 – 5,23^[2] med en period av 1,48 dygn och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 3,0^[4] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 3 000 ljusår (ca 1 000 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 3 km/s.^[1] Primärstjärnan är möjligen en blå överlöpare från Hyaderna.^[7]

31 Crateris infördes i Korpen i samband med det formella beslutet om stjärnbildernas gränser år 1922.^[8]

Egenskaper

Primärstjärnan 31 Crateris A är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B1.5 V.^[3] Den har en massa som är ca 16^[3] solmassor, en radie som är ca 10^[4] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 52 000^[3] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 23 700^[3] K.

31 Crateris kan vara en förmörkelsevariabel.^[6]

31 Crateris än dubbelstjärna där de två stjärnorna kretsar kring varandra med en period av 2,9631 dygn. Litet är känt om följeslagaren. Den 27 mars 1974 upptäckte Mariner 10-sonden ultraviolett strålning från en avlägsen källa. Denna antogs ursprungligen vara Merkurius måne innan källan visade sig vara 31 Crateris.^[6][9]

Se även

• Variabla stjärnor

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 31 Crateris, 28 februari 2020.

Noter

1. ^ [ ] basic query result — Object query : HD 104337
2. ^ [ ] Watson, Christopher (4 January 2010). "TY Corvi". The International Variable Star Index. American Association of Variable Star Observers. Hämtad 11 juni 2015.
3. ^ [ ] Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, arXiv:1003.2335, Bibcode:2010AN....331..349H, doi:10.1002/asna.200911355
4. ^ [ ] https://www.universeguide.com/star/31crateris. Hämtad 2020-02-28.
5. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=31+Crt. Hämtad 2020-02-28.
6. ^ [ ] Stratford, R.L. (1980). "31 Crateris reexamined". The Observatory. 100: 168. Bibcode:1980Obs...100..168S.
7. Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
8. Wagman, Morton (2003). Lost Stars: Lost, Missing and Troublesome Stars from the Catalogues of Johannes Bayer, Nicholas Louis de Lacaille, John Flamsteed, and Sundry Others. Blacksburg, Virginia: The McDonald & Woodward Publishing Company. pp. 390–91. ISBN 978-0-939923-78-6.
9. Moore, Patrick (2000). The Data Book of Astronomy. CRC Press. p. 79. ISBN 9781420033441.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/31crateris