Alberto Breccia

Alberto Breccia
Alberto Breccia använde ibland modeller som förlagor till sina seriefigurer, som här på ett foto från 1953.
Född	15 april 1919
Födelseplats	Montevideo, Uruguay
Död	10 november 1993 (74 år)
Dödsplats	Buenos Aires, Argentina
Verksamhet
Yrke/uppdrag	serietecknare, serieförfattare
Verksam	1936–1993
Kända verk	Mort Cinder, El Eternauta, Perramus
Genre	äventyr, science fiction, skräckserier
Stil	expressionism
Influerad av	Héctor Germán Oesterheld
Influerat	Enrique Breccia

Alberto Breccia, född 15 april 1919 i Montevideo, död 10 november 1993 i Buenos Aires,^[1] var en uruguayansk-argentinsk serieskapare. Breccias mest kända serie är kanske hans och H.G. Oesterhelds konstnärligt avancerade skräckserie Mort Cinder,^[2] men han blev också uppmärksammad för Perramus, en mörk allegori över terrorns Argentina. Han var känd för ett ständigt grafiskt experimenterande i olika stilar, inte minst i serier som El Eternauta och I miti di Cthulhu. Alberto Breccia var i sitt Argentina en av de mest inflytelserika serietecknarna, ihågkommen dels för sina nyskapande stilgrepp och dels som grundare av konstskolan Instituto de Arte.^[3]

Biografi

Uppväxt och tidiga år

Alberto Breccia föddes i Montevideo, huvudstaden i Uruguay. Familjen flyttade dock över La Plata-viken när han bara var tre år gammal,^[1] och det var i Buenos Aires han därefter kom att tillbringa resten av sitt liv. Den unge Alberto Breccia var självlärd som tecknare, och redan vid 17 års ålder tecknade han sagor i den litterära tidskriften El Resero, gjorde skämtteckningar till tidningarna Phenomene och Berretín samt producerade bokomslag. Två år senare (1939) kontaktades han av förlaget Lainez som satte honom i arbete med att producera äventyrsserier för tidningarna Tit-Bits, El Gorrión och Rataplan (serierna Kid del Rio Grande, El Vengador och Mariquita Terremoto). Han fick även uppdrag för andra förlag och tecknade snart både för La Razón och Bicheo Feo samt veckotidningen Pazurito. I Pazurito tog Breccia 1946 över tecknandet av Vito Nervio, en deckarserie med miljön förlagd till huvudstadens hamnkvarter;^[1] serien skulle komma att fram till 1959 vara Breccias främst inkomstkälla.^[4]

Alberto Breccia instruerandes konstskolestudenten Ballesteros (1953).

Senare grundade Breccia en egen tidning – Captura. Han fungerade under 1950-talet även som en av konstlärarna vid Escuela Panamericana de Arte, där även bland annat Hugo Pratt verkade. För Pazurito skapade han vid samma tid serien Club de Aventureros och skapade serien Sancho López för den nystartade tidningen med samma namn.^[1]

Åren med Oesterheld

1957 träffade Breccia för första gången Héctor Germán Oesterheld. Det kom att bli ett avgörande möte för dem båda, och duon skulle komma att skapa eller arbeta på några av Argentinas mest kända tecknade verk. Oesterheld var redaktör på förlaget Frontera, och under de kommande åren producerades ett antal serier för förlagets tidningar, med Oesterheld som manusförfattare och Breccia som tecknare. Serierna hade namn som Sherlock Time (i Hora Cero), Doctor Morgue (i Frontera Extra) och några avsnitt av Ernie Pike. Den sistnämnda serien fungerade som en plantskola för serietalanger och tecknades även av namn som José Muñoz, Hugo Pratt och Walter Fahrer.^[1]

Därefter kom Oesterhelds och Breccias kanske mest kända skapelse – Mort Cinder – producerad för tidningen Misterix åren 1963–1964. Här fångade Breccia atmosfären hos klassiska brittiska skräckhistorier och förde över den i serieform. Titelpersonen ("fransk-engelska" för 'död aska') var en hjälte som återvände från de döda, men minst lika viktig för berättelserna var Ezra Winston, en antikvitetshandlare som bar Alberto Breccias anletsdrag – fast åldrad 30 år till. Skribenter har antagit att Breccias identifikation med antikvitetshandlaren förstärktes av att hans egen hustru då blivit svårt sjuk (hon gick bort 1966). Den spöklika stämningen i serien intensifierades också av dess skuggrika, expressionistiska teckningar.^[4]

Breccia drogs därefter på nytt till lärarpulpeten. Åren 1966–1971 lärde han ut teckning på Instituto del Arte, en skola som Breccia var medgrundare till och som mest hade 800 elever. 1969 tog sig Oesterheld och Breccia för att återstarta El Eternauta, en science fiction-serie som tidigare tecknats av Francisco Solano López (serieskapare). Serien producerades för veckotidningen Gente y la Actualidad och präglades av ett politiserat innehåll och Breccias allt mer experimentella teckningar. Tidningen fick arga läsarbrev från tidningsköpare som var vana vid seriefigurer tecknade som filmstjärnor. Så serien fick ett brått slut. Det gick inte mycket bättre för seriebiografin La Vida del Che, där sonen Enrique Breccia hjälpte till som tecknare. Den här albumutgåvan såldes visserligen i 60 000 exemplar, men först efter att den argentinska censuren skurit rejält i materialet. När militären tog över makten 1973 beslagtogs hela den resterande upplagan, och originalen fick lov att brännas upp. Först 1987 kunde serien tryckas i sin helhet, genom det baskiska förlaget Ikusagers försorg.^[5]

Sista seriemanuset från Oesterhelds hand som Breccia tecknade var Miedo ('fruktan'), gjord 1975 för ett specialnummer av den italienska serietidningen Linus. Två år senare "försvann" Oesterheld, som ett av kanske 30 000 offer för militärdiktaturen.^[4]

Breccia på svenska

Mindre delar av Alberto Breccias serieproduktion har översatts till svenska, i stort sett uteslutande av RSR Epix. Av hans och Oesterhelds suggestiva skräckserie Mort Cinder (1963–1964^[6]) publicerades delar 1987 i tidningen Casablanca. Breccias och Buscaglias I miti di Cthulhu (tecknade för italienska Il Mago) trycktes 1986–1988 till fem åttondelar i Tung Metall,^[7] medan en av Breccias och Carlos Trillos nytolkningar av klassiska sagor 1986 kom i Epix. I 1988 års Medusa-album De mänskliga rättigheterna trycktes Sasturains och Breccias Dibujar o no dibujar ('att teckna eller inte teckna').

Bibliografi (urval)

År	Titlar	Manus	Tidning/förlag	På svenska	Noter
1938 (1939)	El vengador, Ralph Norton, Kid Río Grande		Tit-Bits/El Gorrión/Rataplan, Ed. Láinez
1939(–)	Mu-Fa		Berretín		Parodi på USA:s Charlie Chan. Breccia tecknade ett avsnitt.
1940–41 (1939-)	Mariquita Terremoto		Espinaca, Ed. Láinez		Breccias första humorserie.
tidigt 40-tal	El jorobade de Notre-Dame m.fl	efter Victor Hugo	Aventuras
1944	Gentleman Jim		Bicho Feo
1944-45 (1945–46)	Puño Blanco		La Razón
1945 (1945–)	Jean de Martinica	Issel Ferrazzano	Patoruzito, Ed. Quinterno
1945–5(9)	Vito Nervio	Leonardo Wadel			Serien hade tidigare skapats av duon Mirco Repetto/Emilio Cortinas. Breccia lät många år senare bränna upp alla serieoriginalen.[8]
1957	La luz comprada	Mirco Repetto	Patoruzito, Ed. Quinterno
1957 (1956)	Pancho López	Abel Santa Cruz	Gatita, Ed. Nopra
1957, 1959	Doctor Morgue		Frontera & Frontera Extra, Ed. Frontera		Endast två avsnitt.
1957-58 (1958)	Sherlock Time	H.G. Oesterheld	Hora Cero Extra & Hora Cero Semanal, Ed. Frontera
1958(–)	Club de aventureros, História del petróleo argentino, Donde están los indios argentinos	Leonardo Wadel, J. Fuchs, Mirco Repetto	Patoruzito, Ed. Quinterno
1959	História de la Antártida	prof. G. Fagnilli Fuentes	Patoruzito, Ed. Quinterno		Pedagogisk serie.
1959(–)	Ernie Pike	H.G. Oesterheld	Hora Cero
1961	Armas de fuego	D. Duncan	Patoruzito, Ed. Quinterno		Västernserie.
1961	Misión Thyuraine	Leonardo Wadel
1960–61	"Passport to peril", "SPY13 : Mountains of terror", "SPY13: Gamble with danger", "SPY 13 and the sea scourge"		Fleetway		240 sidor.
1963–64 (1962–64)	Mort Cinder	H.G. Oesterheld	Misterix. Ed. Abril	"Ögon av bly", Casablanca 3–8/87	Fr.o.m #714 av Misterix. Totalt 12 historier.
1965 (1966)	"Richard Long"	H.G. Oesterheld	Karina, Ed. Atlántida		Ett tresidigt avsnitt. Breccias första experiement med kollage.
1968	La vida del Che	H.G. Oesterheld	album		80 sidor. Teckningsmedverkan av Enrique Breccia. Publicerad starkt beskuren. Första ocensurerade utgåvan publicerad av baskiska Ikusager 1987.
1969	El Eternauta	H.G. Oesterheld	Gente y la Actualidad		50 sidor.
1970	Evita, vida y obra de Eva Perón	H.G. Oesterheld	album, Dodyeditores		64 sidor.
1971	¡Platos voladores al ataque!	H.G. Oesterheld
1972-74	Squadra Zenith, La grande avventura della pace e della guerra		Il Corriere dei Ragazzi		14 avsnitt.
1973 (1974)	I miti di Cthulhu	Norberto Buscaglia, efter H.P. Lovecraft	Il Mago	5 av 8 avsnitt, Tung Metall 10/86, 8/87, 10/87, 1/88, 9/88
1974-78	Un tal Daneri	Carlos Trillo	Mengano		Åtta separata historier. Första samarbetet Breccia/Trillo.
1975	Vito Nervio	Leonardo Wadel	Chaupinella, Ed. de la Urraca
1975–77	El corazón delator m.fl.	Carlos Trillo & Guillerom Saccomanno, efter Edgar Allan Poe			66 sidor.
1975	Miedo	H.G. Oesterheld	Almanacco Linus '75
1976	"El aire"	Guillermo Saccomanno	Totem		Ett avsnitt, i #14.
1976–81	"Hansel y Gretel", "Biancanieves" m.fl.	Carlos Trillo	Hurra, SuperHum	"Rödluvan", Epix 11/86	Fem färghistorier efter klassiska barnsagor.
1977 (1976–)	Nadie	Carlos Trillo	Tit-Bits, Ed. Récord		14 avsnitt.
1978(–)	Viajero de gris	Carlos Trillo
1979	'William Wilson	Guillermo Saccomanno, efter Edgar Allan Poe
1981	Buscavidas	Carlos Trillo			13 korta historier, sammanlagt 50 sidor.
1981	"Recordando al Señor K."	Guillermo Saccomanno	Ed. Récord		En tolvsidig historia.
tidigt 80-tal	fem historier, senare samlade som Sueños pesados	Alberto Breccia & Norberto Buscaglia, efter olika författare	Ed. Récord		58 färgsidor.
1983 (1982, 1984)	¿Drácula, Dracul, Vlad…? ¡Bah!	Alberto Breccia			Fem textlösa färghistorier, totalt 70 sidor. Trycktes på franska tidigt 1993, då Coppolas Bram Stokers Dracula nyligen haft premiär. Tecknades samtidigt som militärdiktaturen var på sitt yttersta.
1983–89	Perramus	Juan Sasturain	Fierro		Påbörjad i #11 (april 1983). 460 sidor.
1985	"La gallina degollada"		Fierro		Ett avsnitt.
1985	"Dibujar o no dibujar"	Juan Sasturain		Albumet De mänskliga rättigheterna, Medusa, 1988
1991	Informe sobre ciegos	Efter Ernesto Sabato
199(2) (1991)	Cuentos/Histórias con moraleja: * "El otro yo del Dr. Jekyll" * "El guapo, la muerte y el tango"	R. Boucheron
199(3) (1992)	El Dorado, el delirio de Lope de Aguirre	Carlos Albiac
(outgiven)	El Dibujado	Juan Sasturain

Källor: ^{[1][9][10][11]}

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från spanskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

1. ^ [ ] Gaumer, Patrick/Moliterni, Claude (1994): Dictionnaire mondial de la bande dessinée, Larousse, s. 91–92. (franska)
2. "skräckserie". NE.se. Läst 26 oktober 2013.
3. "Alberto Breccia". Lambiek.net. Läst 26 oktober 2013. (engelska)
4. ^ [ ] Legaristi 1993, s. 12
5. "Che / La vida del Che". Alberto-breccia.net. Läst 25 oktober 2013. (franska)
6. "skräckserie". NE.se. Läst 23 oktober 2013.
7. robotman: "Tung Metall". Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Mbnet.fi. Läst 23 oktober 2013.
8. Legaristi 1993, s. 10
9. "Alberto Breccia-serier (inte alla med de allra flesta)", index i Bild & Bubbla 4/1993, s. 14
10. Legaristi 1993, s. 10–14
11. "Bibliographie". Alberto-breccia.net. Läst 25 oktober 2013. (franska)

Allmänna källor

• Legaristi, Francisco (1993): Flykten i det okända, s. 10–14 i Bild & Bubbla.